"Jade? Jade?"
"Eh va? Ehum.. sorry, what?" Jag tittar generat på den något mer mörkhyade killen bredvid mig.
"Have you bowled much?"
"Uh, no, I can´t say I have." Han flinar mot mig.
"Get ready to be brutally slaughtered in that case."
"Hey! I didn´t say I was useless, just that I haven´t played that much. There is a big difference!" Muttrar jag. Liam skrattar högt vid min andra sida och jag ser hur Zayn tittar nöjt på honom.
Killarna bär huvtröjor med huvorna uppfällda och solglasögon, allt för att inte bli igenkända. Hade jag varit en fotgängare eller cyklist på väg förbi hade jag hållit mig på så långt avstånd som möjligt. Killarna ser ut som ett gäng ligister och jag kan inte låta bli att dra på munnen.
"What´s funny?" Niall tittar nyfiket på mig. Jag hade verkligen fallit pladask för hans irländska accent.
"You! You guys look like a bunch of criminals. You scare people." Han skrattar högt och håller upp dörren in till byggnaden för mig.
"That was something new. You mean it really?"
"Sorry, but yes." Jag ler lite för att ta udden av det hela. "It's lucky you guys don´t go around like that all the time. Then your fans would be frightened away."
"Sometimes ... sometimes it would have been nice. Just for a day."
"But here you are and no screaming girls following you."
"No, but we can´t show us like normal people and then it doesn't matter. Now don´t take this wrong, cause I, We love our fans. They mean everything to us. It´s for them we do this."
Jag nickar sakta medan jag tänker över vad han sagt. Det var ett tufft liv dom levde. Dom hade fått så mycket men dom hade också fått offra och ge upp en hel del i utbyte. Privatliv till exempel. Att bara kunna gå ut och ta en fika på stan med en vän, eller gå på bio. Alla sådana spontangrejer var förbi för de här killarna.
"But in London then? Is it the same hysteria there?"
"No, but there will always be fans who want autographs and take pictures with us, or just talk. And we have for the most part have guards with us anyway. We can go out on our own of course, but we have to be very careful then."
"I will never be able to put myself in to your situation for real. It´s completely unreal. Not being able to go out whenever you want and do whatever you want... It feels extremely strange to me because, I'm sorry to say it, but you are basically just ordinary guys. So this hysteria around you wherever you go is crazy. Sorry.." Han ler brett mot mig och jag märker att de andra lyssnar uppmärksamt på våran konversation. Det får mig att känna mig väldigt obekväm.
"I know. It Is crazy. As you say, we are just five completely normal guys who just do what we love."
"Well you are not completely normal... You have voices like angels. I sincerely think that you are very good."
"No, stop! You make us blush." Louis skrattar hest och rycker till sig kameran från mig. Genast knäpper han en hel drös bilder på oss. Det måste bli rätt konstiga bilder. Fyra killar helt dolda i huvtröjor och så… jag. Jag undrar vad man skulle tro om man såg bilderna och inte kände till historien bakom dom.
Liam kommer fram till mig och lägger en arm runt min midja. Jag försöker se igenom hans mörka solglasögon men ser bara min egen reflekterande spegelbild. Jag var så vanlig. Tråkigt normal, vad såg han i mig egentligen?
"Do you really think we are good?" Mumlar han lågt.
"You are amazing."
"Do you want to come to the studio tomorrow?"
"But your songs are secret, Liam!" Utbrister jag.
Han rycker på axlarna.
"I trust you."
Jag känner mig otroligt rörd. Tänk att han ville ha med mig till studion. Jag skulle äntligen få se honom sjunga.
"I have homework to do. I was supposed to do them while you were in the studio, do you remember?"
Han ser besviken ut.
"I changed my mind, I want to spend as much time as possible with you. If I help you with them then, will you follow me?"
"You?"
"Yes, what? I'm the smartest guy in this band..." Hans vita tänder lyser när han ler brett.
"But what do the lads think about dragging me with?"
Han himlar med ögonen.
"You're not even comment on it?"
"That you are the smartest? What is there to comment on? We both know that´s the truth."
"And that's exactly why I like you so much," skrattar han högt. Inte nog med det. Han böjer sig fram och pussar min näsa för tredje gången den här dagen. Jag undrar om han kör på det säkra före det osäkra. Näsan verkar fungera bra för oss. Munnen… mindre bra.
"I think my nose is feeling good now Liam."
"But I like to kiss on your nose." muttrar han och får mina kinder att långsamt färgas röda.
"LIAM! JADE! COME ON!" Harry ropar på oss och plötsligt upptäcker jag att vi står ensamma kvar vid ingången medan de andra har försvunnit iväg till incheckningsdisken. Snabbt gör vi dom sällskap, får våra banor och får sedan snabbt välja skor innan en anställd visar vägen till de avskärmade banorna.
En trävägg är rest i bortre änden av hallen. Bakom den där väggen står det uppdukat med förfriskningar, chips och nötter. Det ligger till och med ett femtontal klot i olika viktklasser, färdiga att slungas iväg. En vild diskussion om lagindelning tar vid, det slutar med att jag hamnar i samma lag som Niall och Louis.
"I hope you´re good." muttrar jag. Jag hade inte glömt Zayns lugna försäkran om att bli brutalt slaktad. Louis och Niall värmer upp genom att göra löjliga upphopp och utfall mot varandra och jag kan inte annat än att himla med ögonen.
I smyg knäpper jag några bilder på dom med kameran som jag fått tillbaka av Louis. Killarna har dragit av sig sina huvtröjor och har antingen t-shirts eller linnen på sig under. De ser allihopa alldeles för bra ut för att det ska vara nyttigt att umgås med dom. Jag känner hur mitt självförtroende långsamt sjunker. Jag kan inte låta bli att slänga en blick bort mot motståndarlaget, bestående av Harry, Zayn och Liam såklart. Det är som att han känner min blick för han tittar upp. Han ger mig ett riktigt Liam-leende som får tusen fjärilar att fälla ut vingarna i min mage. Vad den killen fick mig att känna var helt otroligt. Det var garanterat hälsfarligt. Jag kommer på mig själv och tittar besvärat bort. Det var så lätt att glömma bort vad jag lovat mig själv när jag var i närheten av honom. Det var som att jag inte kunde behärska mig själv. All hjärnverksamhet stängdes ner och det var bara Han som existerade. Jag ville bara ha mer och mer. Men det gick ju inte, det var ju så. Jag slänger ytterligare en blick mot honom. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Det är en total omöjlighet att hindra blicken från att dras mot honom gång på gång. Den här gången håller han sina vackra ögon envist fästa i golvet och en liten rynka har bildats i hans panna. Jag känner en klump i magen. Vad var fel?
Niall och Louis är riktigt bra. Det måste jag erkänna. Halvvägs in i spelet ligger vi flera poäng före de andra. Jag slänger en kaxig blick mot Zayn.
"Ha, who is it that gets slaughtered? Come on now, I think you are a little behind?" Louis och Niall skrattar elakt när jag har berättat om Zayns hot I bilen och de andra tre blänger irriterat på oss.
Vi bestämmer oss, eller snarare killarna bestämmer sig för att ta en fem minuters paus så att dom ska kunna smita iväg och beställa in lite drinkar.
Jag vet inte vart jag får modet ifrån eller varför jag ens bryr mig egentligen, men när killarna bestämmer sig för att gå och köpa lite ”förfriskningar” sätter jag mig ner bredvid Louis som har stannat kvar.
"Hi you." säger han leende.
"Hi, Louis! We crush them pretty good, huh?"
"Yeah!" Han ler stort. "You are good!"
"Thank you. Euhm… Sorry I´ll ask, but is everything okey Louis? I know you do not know me ..."
"Don´t worry Jade. Most of it is good... If I can say it in that way?" Undrar han generat och jag ser hur han slänger en snabb blick bort mot Harry och Zayn som sitter och pratar. Det var Liam och Niall som gått iväg, tydligen var de andra för lätt igenkännliga. Personligen tycker jag att Zayn eller Louis skulle gått istället för Niall. Det där blonda håret stod ut överallt tillsammans med hans röst. Men dom hade såklart huvorna uppfällda.
"Yes and I see what you mean." säger jag tvekande. "Life is not always fair."
"No" han suckar svagt och slänger ytterligare en blick mot Harry. Jag har lagt märke till det flera gånger under kvällen, hur de två liksom håller koll på varandra.
"You should talk."
"Huh?" Säger han överraskat.
"You and Harry should talk. Your friendship is so strong. Don´t let anything spoil it, Louis, please. No stupid rumors that fans and the press has made up."
Han tittar chockat på mig och jag ler svagt mot honom och rodnar. Nu hade jag lagt mig i något som jag absolut inte hade med att göra. Typiskt. Jag lägger en hand på hans axel.
"I´m sorry Louis, just forget about everything I said. I really shouldn´t put me in! It's just that .. I just wish I had such a strong friendship with someone. You haven´t just Harry, but three more friends too, who would do everything for you. They will always be there for you, for you both." Han biter sig I läppen innan han drar in mig I en kram.
"Thank you Jade. You're right, and Liam was right. You are special. If you'll excuse me, I'll run over to my bff and give him a hug." Jag skrattar åt honom och viftar iväg honom. Jag ser hur han skuttar upp på Harrys rygg och låser honom I en stor kram. Harry ser först chockad ut sen ler han brett och skrattar högt. Båda ser lyckliga ut. Liam och Niall ger dom förvånade blickar när dom kommer tillbaka med två brickor men ger sig sedan in i deras låtsasbrottning. Jag skrattar högt och Liam tittar upp och möter min nöjda blick.
"Thank you!" Mimar han. Jag rycker på axlarna men ler. Jag tyckte mig fortfarande kunna skymta en liten rynka i hans panna. Vad hade hänt? Hade han börjat bli osäker på mig? Killarna fortsätter flamsa runt och jag bestämmer mig för att ta upp mobilen och checka läget. Jag hade inte haft den uppe på hela dagen. Den ende jag ville skulle höra av sig hade jag haft vid min sida. Jag biter mig nervöst i läppen när jag ser hur många missade samtal jag har, främst från mamma men även ett par stycken från Rolf och konstigt nog också från Markus. Jag funderar på när senaste gången han kan ha ringt mig var, när mobilen plötsligt börjar vibrera igen och ”mamma ringer” dyker upp på skärmen. Darrigt svarar jag.
_________________________________________________________________________________________
Kapitel 17! Oj, helt galet faktiskt. :D
Hur många av er har hunnit köpa biljetter? Eller planerar att göra det? Ska ni se dom i Stockholm eller kanske i Danmark? Tell me!
xx
♥
