midnightmemoriies.blogg.se

Jag vaknar med ett leende nästa morgon och med en underbar känsla I magen. Till en början förstår jag inte varför, men sen minns jag gårdagen. Den hade varit fantastisk. Studion, Isa, filmkvällen, Liam. Speciellt Liam. Jag rodnar när jag tänker på den sista delen av kvällen. Hur nära vi suttit i soffan, hur han hade smugit upp sin arm runt mig och hur jag hade somnat i hans knä, hans ord. Speciellt hans ord. Liam hade erkänt att han ville kyssa mig. Jag undrar om han förstod hur gärna jag hade velat kyssa honom också. En skön känsla rusar genom min kropp, skjuter genom mina vener och får hela min kropp att kännas mer levande än någonsin. Jag plockar upp min mobil för att se vad klockan är och om jag har fått något sms under tiden jag har sovit. Liams namn lyser klart mot mig och febrilt försöker jag få upp meddelandet.

’Hi love, be sure you watch the tv nine o´clock.’

 

Jag rynkar förbryllat pannan men får plötsligt bråttom när jag ser att klockan redan är tio i. Hur länge hade jag sovit egentligen? Visserligen hade det blivit sent. Men jag sov aldrig länge. Jag hade smugit in genom mitt fönster så fort jag varit säker på att Liam var långt borta. Liam trodde med all säkerhet att jag använt dörren som vilken annan normal person skulle ha gjort. Men jag vågade helt enkelt inte riskera att mamma eller Rolf skulle höra mig. Använde jag fönstret kunde ingen av dom vara helt säker på när jag kommit hem. Jag kunde ha spenderat största delen av kvällen tyst på mitt rum.

 

Försiktigt gläntar jag på sovrumsdörren. Jag brukade aldrig vistas i tv-rummet om jag kunde undvika det men Liam hade gjort mig nyfiken. Snabbt skickar jag iväg ett sms med en enkel fråga om vilken kanal jag skulle sätta på. Svaret kommer snabbt. Fyran. På lätta fötter trippar jag bort till tv-rummet.

 

Jag stelnar till i dörröppningen och drar häftigt efter andan. Mina fyra familjemedlemmar sitter utspridda i de två sofforna. Jag hade tagit för givet att mamma och Rolf skulle vara på jobb vid det här laget och att jag som mest hade behövt tacklas med Ellen och Marcus. Men det var såklart en röd dag och de var lediga. Toppen. Verkligen toppen.

 

”Jade? När i helvete kom du hem?” Rolfs små ögon borrar sig in i mina och jag skruvar på mig. Jag hade hoppats på att slippa den diskussionen.

”Runt tolv?” muttrar jag. Det var visserligen en lögn för klockan hade varit en bra bit över ett när Liam och jag kommit fram till min ytterdörr. Men jag hade inga problem med att ljuga för Rolf. Han hade aldrig gett mig någon anledning att vara ärlig mot honom.

”Ska vi behöva ha den här diskussionen varje gång du är ute och rumlar runt? Så länge du bor under mitt tak följer du mina regler. Förstått?”

”Men det är lov!”

”Sluta käfta emot, eller vill du ha utegångsförbud igen?”

”Nej.” De där utegångsförbuden kom titt som tätt och för inget i världen ville jag råka dra på mig något sådant just den här veckan. Även om de aldrig hållit mig inne förut. Men jag ville vara fri att kunna vandra ut genom den vanliga ytterdörren när jag ville.

 

Jag slänger en blick på klockan och känner mig stressad. Tre minuter kvar. Jag skulle aldrig få Rolf att byta kanal, men Ellen kunde. Min blick vandrar vidare till henne som sitter uppkrupen i ena hörnet i samma soffa som min mamma och det hugger till i hjärtat. Det borde ha varit jag. Men det var det inte och skulle aldrig bli heller. Den tiden var förbi när jag hoppades på att min mamma skulle ta sitt förnuft till fånga och lämna Rolf och den här lägenheten bakom sig. Jag hade önskat så många gånger att hon en dag skulle knacka på min dörr och säga åt mig att packa mina saker så att vi kunde ge oss av. Men det hände aldrig.

 

Ellen pratar i telefon och jag förstår att det är om gårdagen. Hennes upphetsade pip avslöjar henne och hennes upprepande av killarnas namn. Men det verkar som att hon pratat med en av dom? Det hade ingen sagt något om igår? Hon ger mig en illvillig blick som får kalla kårar att bildas längs min ryggrad. Hon visste väl inte? Nej klart hon inte gjorde.

 

”Ellen?” säger jag långsamt.

”Kan du vara tyst? Jag pratar i telefon ser du väl. Eller är du för dum för se sådant? Fräser hon.

”Jag ser det.” upplyser jag henne lugnt om. ”Men jag trodde du ville veta att min facebook var bombad med meddelande om att de där one direction sänds på fyran… typ exakt nu”

”VAA!? Pappa fyran NU!” Rolf blänger på mig men gör som hans dotter säger åt honom. Ellen skriker rakt ut när killarna kommer i bild och jag känner hur mitt hjärta slår några dubbelslag när jag ser Liam. Dom var verkligen tillstylade. Det fanns ingen som helst tvekan om att det var fem världsvana killar med koll på läget och vetskapen om vem dom var, som syntes i rutan. De såg hemma och bekväma ut framför kameran. Det var som att dom inte ens tänkte på att dem sändes live inför flera miljoner. Förmodligen var dom vana. Jag undrar hur många intervjuer dom gjort under sin tid tillsammans som ett band.

 

”Med oss i studion idag har vi killarna i det världsberömda pojkbandet One Direction! Welcome Harry, Zayn, Louis, Liam and Niall!" Den kvinnliga reportern ser ut att vara helt till sig av lycka. Och jag kunde förstå henne. Inte bara var killarna världsberömda, de såg otroligt bra ut, men viktigast av allt… De var de trevligaste personerna jag mött i mitt liv och jag antog att dom uppträdde så mot alla.

 

”Thank you for having us. Liam ler mjukt in I kameran och jag kan inte låta bli att le brett, eller att skicka iväg ett sms till honom. ’I can see you, you handsome boy. Don´t flirt with the reporter! ;)’ 

Jag visste inte ens om det var tillåtet för dom att ha sina mobiler med sig under sändning men jag hoppades det. Och i nästa sekund rycker han till och mitt leende ser inga begränsningar när jag ser hur han diskret fiskar upp mobilen och läser sms:et. Ett litet skratt faller ur honom och drar till sig uppmärksamhet från de andra killarna. Snabbt har Harry ryckt åt sig telefonen.

”Hey! What are you doing?” utbrister Liam och snart är kriget i full gång. Reportern ser för ett ögonblick helt förskräckt ut innan hon försöker rädda situationen genom att skratta.

”Boys, boys, boys. Can you calm down a bit?”

”Who is texting you Liam?” Reportern ler nyfiket.

“Eum a… friend?”

“Oh… Liam dosen´t know what to say” sjunger de andra och jag ser hur han rodnar. Han rodnar faktiskt.

 

”We have a message to a girl somewhere out there in this beautiful country. And here it is. Leyaam liiiikes yoooou….” Louis ser retsamt på Liam som ser mer än upprörd ut. Och jag känner hur min puls ökar och mina kinder färgas röda. Förskräckt biter jag mig i läppen och lutar mig mot väggen bakom mig. Vad höll dom på med?

 

Niall vänder sig plötsligt mot kameran.

”Ey…wazzup J? Bet your blushing right now.” Han blinkar menande med ena ögat och jag tror att jag slutar andas för några sekunder när jag hör orden som faller ur hans mun.

”Niall!” väser Liam.

”Wow, this is a lot of information to take in boys. I know you are here today to confirm that you are in Sweden to make some music and work on your upcoming album? And now it seems like you have a new girlfriend Liam? I bet we all have seen the pictures in the magazine on you and a mysterious Swedish girl. Is the rumors true?”

 

Liams ansikte är uttryckslöst och han sitter tyst. Jag kan nästan känna hur hans hjärtslag ökar vid den direkta frågan, eller så är det mina egna. Vad skulle han svara?

_______________________________________________________________________________________

 

Heeej på er! Kapitel 40 landade precis på bloggen!

Nästa kapitel kommer redan inom några dagar om mitt tidsschema håller. ;) Kommentera nu! Vad tror ni Liam säger? ^^

 

Lots of love

♥