”Varför ville ni att vi skulle fråga Munro överhuvudtaget?” Det är som att Zayn kan läsa mina tankar för han ställer frågan jag varit för feg för att ta upp. Hans uppmärksamhet är fortfarande riktad mot telefonen men frågan hörs klart och tydligt.
Liam rycker på axlarna medan Niall börjar flacka runt lite med ögonen innan han fäster de där blå ögonen på mig.
”Hon verkar cool.” han rycker nonchalant på axlarna. ”Och ensam.” Han skrattar rått och jag blänger på honom.
”Det är hennes eget val.” säger jag ilsket.
------------------------------------------------------------------------------
”Alli?” jag rycks tillbaka till verkligheten av Lukas ljusa barnröst.
”Luke, var är du?” Hur jag än spanar kan jag inte se honom och snart blir jag lite orolig. Men jag hade ju hört hans röst, eller hur? Osäkert reser jag mig från bänken jag suttit på. ”Lukas? Var är du?” Till en början är allt tyst. Men tystnaden bryts snart av ett litet fniss och avslöjar hans gömställe. Men jag låtsas inte märka att jag sett lövhögen några meter bort röra på sig. Jag andas lättat ut i alla fall.
”Lukas, åh nej! Han är borta! Vem ska jag nu dricka varm choklad med och dela en kanelbulle med?” Jag låter en liten snyftning slinka ut och genast kikar en blond kalufs upp.
”Men Alli, jag är ju här!” Var inte ledsen.”
Jag rusar skrattande fram till honom och börjar kasta löv på den lille busungen.
”Alli!” tjuter han tillslut, kiknandes av skratt.
”Lovar du att aldrig försvinna så från mig igen?” Jag kittlar honom i sidorna.
”Jag looovar!” fnissar han.
”Bra! Ska vi köpa den där varma chokladen nu?”
Han nickar och ler stort. Snabbt gräver jag fram mössan han tappat under vårt vilda lövkrig och trycker ner den över hans lika vilda frisyr. Dessutom borstar jag av alla löv och småkvistar som fastnat på våra kläder.
”Du Alli…” kommer det tveksamt från honom.
”Ja?”
”Varför tycker du om mig så mycket?” jag tittar förbryllat på honom, chockad och inte så lite fundersam över hans fråga.
”För att du är min bror. Du är min alldeles egna lillebror och jag älskar dig mest i hela världen. Det är du och jag mot världen. Kommer du ihåg?! Jag tittar uppfodrande på honom och han nickar snabbt.
”Jag älskar dig med Alli. Varför älskar inte pappa mig? Varför leker han inte med mig som du gör?”
Jag får tårar i ögonen av hans frågor. Han skulle överhuvudtaget inte ens behöva fundera över det här. Jag undrar om det är något han gått runt och tänkt på länge. Jag funderar en liten stund innan jag långsamt börjar prata igen.
”Du vet att det inte är sant Luke. Han älskar dig. Han har bara glömt bort hur man visar det.” jag suckar lågt. ”Han har så mycket annat att tänka på just nu att han glömmer bort både dig och mig.”
”Hur kan man glömma bort sina egna barn?” Lukas tittar ledset på mig med sina kristallblå ögon.
”Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte.”
”Tur jag har dig då.” kommer det snusförnuftigt från honom och det får mig att släppa ut en liten fnissning.
”Tur jag har dig lillkillen!”
Han blänger ilsket på mig och knuffar till mig. ”Kalla mig inte det.”
”Försök tvinga mig.” säger jag retsamt.
Jag håller honom hårt i handen när vi kommer in på de mer folktäta gatorna igen. Parken hade varit som en oas där man inte alls tänkte på att man faktiskt befann sig mitt i London.
Hans ögon blir stora som tefat när vi kommer in på starbucks och jag säger åt honom att välja precis vad han vill ha. Långt om länge kan vi slå oss ner vid ett fönsterbord med varsin varm choklad och en tallrik med flera bakelser, men först efter att jag hunnit reta honom för hur långsam han var på att bestämma sig.
Jag ångrar att jag inte tagit med honom ut flera gånger eftersom han verkar uppskatta det så mycket.
”Ska vi ha en bror och syster kväll ikväll?” Jag ler uppspelt mot honom.
”Vad gör man under en sådan?” undrar han nyfiket.
”Jo du vet. Om man som du, är yngre än mig så låter du mig sminka dig… Och sen har vi ansiktsmasker…”
”Aldrig i livet!” fräser han
”Jag skojar med dig. Vi kan väl köpa en massa godis och hyra en film som du får bestämma.”
”Det låter mycket bättre.” säger han vuxet och jag kan inte låta bli att skratta åt honom och samtidigt smeta ut lite grädde på hans lilla näsa.
”Alli!” flämtar han samtidigt som det plingar till i min mobil. Nyfiket plockar jag upp mobilen för att titta efter vem det kan vara som vill mig något.
”Eleanor sms:ade mig precis. Hon och Louis undrar om vi vill komma över. Vad tycker du?”
”Ska vi fortfarande köpa godis och hyra film?”
”Såklart. Vi kan göra det efteråt.”
”Okej. Det ska bli kul att träffa Louis igen.” säger han uppspelt och jag himlar med ögonen.
----------------------------------------------------------------------
Ah? Vad var det jag sa? Sa jag inte att jag skulle kompensera er för avsaknaden av kapitel? :) Och om ni inte har hunnit se det så ligger kapitel 9 rakt under detta!
Läs och kommentera. Love ya! =)
Ps. Kapitel 51 av They Don´t Know About Us, kommer att komma ut inom bara några dagar! So stay tuned! =)
x
