"It was… it was really really great. Actually I can´t belive how talented you guys are. It´s fantastic to see."
"Aw, that’s so sweet of you." Louis ler retsamt mot mig och jag räcker ut en tunga mot honom.
"Don´t talk to me Louis, I´m still mad at you." Jag blänger på honom. Jag tänkte inte förlåta honom I första taget.
"Don´t care about him, Jade." Liam ler mjukt mot mig. "So you really thought that we were good?"
"Yes Liam. Sometimes I think I even forgot about the simple natural things as breathing." Jag ler retsamt mot honom.
__________________________________________________________________________________________
Den dagen var en av de roligaste jag upplevt. Förutom när Liam och Niall sjöng spenderade jag hela dagen i sällskapsrummet där killarna lärde mig spela tv-spel. Vi skojade runt och skämtade med varandra. Men när Liam skulle sjunga smög jag in i kontrollrummet igen och satte mig bredvid Nick.
"Han är en bra sångare." Nick ler mot mig.
Jag nickar långsamt.
"Han, Zayn och Harry har störst chans att lyckas som soloartister när bandet splittras."
"Kommer det finnas plats för dem alla tre?"
"Det vet man aldrig. De har redan sina fans så möjligheten är ganska stor."
"Niall och Louis då?"
Han rycker på axlarna.
"Dom har inte tillräckligt stora röstkapaciteter för att klara sig själva."
"Jag tyckte mycket om Nialls röst."
"Ja den är speciell."
Efter det sitter vi tysta och jag har konstant ögonen fästa på Liam. Han ser ut att vara i en annan värld när han sjunger. Han ser så… passionerad ut. Det går inte att undgå att förstå att han älskar vad han gör.
Liam behöver bara sjunga om två delar av det som ska spelas in innan han kommer ut med rufsigt hår, röda kinder och strålande ögon. Han hade aldrig varit vackrare.
"Good job today Liam," säger mannen jag fått reda på heter Mark.
"Thank you, It felt really good!" Liam sätter sig ner på en stol längre bort och ett snabbt samtal tar sin början som jag inte har någon möjlighet att hänga med i. Om jag förstår rätt har det att göra med tonarter. Men jag kan inte vara helt säker. Musiktermer var inte min grej, speciellt inte på engelska.
Niall kommer leendes in i rummet och blir genast inskickad i det lilla inspelningsrummet. Innan dörren stängs bakom honom gör jag tummen upp och viskar good luck.
Jag gillade Niall. Det kändes som att vi hade klickat väldigt bra. Kanske tyckte jag bara om honom så mycket för att han varit den första att välkomna mig igår när Liam hade presenterat oss för varandra. Var det verkligen bara igår? Det kändes som att jag känt de här killarna för evigt. Och snart var det över. Mitt liv skulle verkligen bli tomt utan dom allihop.
"Jade? should we go?" Det är Liam som har avslutat samtalet och kommit fram till mig istället.
"Can´t we stay a moment and listen to Niall?" Undrar jag försiktigt.
"Yes of course." Han ställer sig vid min sida och vi båda har ögonen fästa på Niall som förutom att bara ha en mick framför sig också håller i en gitarr.
"I like his voice" mumlar jag.
"Yeah, me and the other lads to. It's a shame he does not get more solos in the songs."
"Can you not make those decisions by yourselves?"
"No, it´s the management who decides that. They think that Harry, Zayns and my voices are more safer cards. That´s why we have more solos then Niall and Louis."
"Oh. What thinks Niall and Louis about that?"
"They understand. But of course it hurts them."
"Yeah I can understand that."
"Niall on the other hand plays much guitar in the songs so he's still pretty happy."
Jag nickar långsamt. Jag undrade verkligen hur det var att vara med I ett band. Var det mycket rivalitet? Osäkerhet på om man skulle duga? Nå upp till de andras nivå? Vara lika omtyckta av fansen? Liam hade ju redan berättat om tävlingen mellan honom och Harry. Var det likadant för de andra? Eller hade alla sina platser där dom var nöjda?
Jag märker plötsligt att Liam studerar mig och jag rodnar.
"What´s on your mind?"
"Eh, hm.. I was just thinking about how it actually is to be in a band like you guys. You are all individuals, with stronger and weaker sides. And I wonder how it affects you."
"Yes it is an interesting question and I guess we all handle it differently."
Han nickar menande ut mot sällskapsrummet och jag ler och går före honom ut genom dörren.
"There you are! We just wondered if you slipped away somewhere."
Liam himlar med ögonen men ler mot mig.
"Perhaps we should do that…" skojar han.
"Yeah, what are you two up to after this?" Zayn ler snett mot oss.
Jag tittar nyfiket på Liam. Hade han planerat något särskilt för oss idag eller skulle vi bara ta dagen som den kom?
"At first we should eat something, don´t you think?"
Jag tittar på klockan och spärrar chockat upp ögonen när jag märker att den redan är två. Alla nickar snabbt. Lite mat lät som en mycket bra idé enligt oss alla. Niall var visserligen inte med i konversationen men det var inte svårt att lista ut vad hans svar skulle vara på förslaget Liam kommit med.
"But where?" Undrar jag försiktigt. Jag tänkte inte komma med några fler förslag så att killarna hamnade i trubbel igen.
"Do you have any good suggestions?" Harry tittar frågande på mig och jag skakar kraftigt på huvudet.
"No."
"Jade?"
"No, You only end up in trouble when I suggest things. Furthermore, you can´t show you out. And hoodies does not work that great in broad Daylight." säger jag bestämt.
"Don´t be silly Jade. It wasen´t even your fault." Liam stryker mig lätt över armen I en tröstande gest och det går genast en rysning genom hela min kropp. Jag möter hans oroliga blick och rodnar. Vad han än sa visste jag att det varit mitt fel. Jag skulle aldrig föreslagit något sådant som bowling mitt ute bland folk.
"And besides, we have talked with Paul. He'd like to go out with a confirmation that we are here. After all, it revealed. You can´t miss it´s us in the pictures." Louis låter för en gångs skull väldigt mogen och vuxen.
"Yeah but you can´t just walk out on the streets all open! The fans will go crazy." argumenterar jag emot.
"We have guards, Jade." Harry flinar mot mig.
Jag suckar och himlar med ögonen. Dom var så envisa.
"Liam?" Jag vänder mig till honom för stöd.
"The lads are right Jade. Now when it´s revealed, we don´t need to hide. And the guards will keep the fans away if it gets too much."
"But…"
"And by the way it will be nice to meet some Swedish fans and give something back for everything they give us." Harry ler brett av förväntan och just den biten kan jag faktiskt förstå, men jag tycker ändå att det är en stor risk att släppa ut dom på gatorna i Malmö.
"Fine." muttrar jag. "Liam can i talk to you?"
"Of course." Han tar min hand och drar mig ut ur rummet. Jag glömmer nästan bort vad det är jag ska säga till honom när jag känner hans varma hud mot min. Hans hand är så stark och säker. Min mindre hand försvinner nästan. Ett litet leende leker på mina läppar.
Tillslut stannar vi i en tom korridor jag inte sett förut.
"What is it Jade? Is there a problem? I understand that you don´t like this but everything will actually be fine. I promise you." Han ler övertalande mot mig.
"Yeah I belive you, but I can´t come with you."
"What? Undrar han osäkert. "Why? What do you mean?"
"I'm sorry but Liam ... I can´t ... I can´t be seen with you." Jag biter mig osäkert I läppen I väntan på hans reaktion.
_________________________________________________________________________________________
Heej vänner! Här har ni kapitel 29! Helt galet, men sant.
En annan galen sak är att Midnight memories äntligen är ute, så länge som vi har väntat på det där albumet och nu är det här... Berätta för mig vilka era favorit låtar är? Jag älskar deras nya musik och tycker det är väldigt kul att höra hur mycket killarna har växt. Allra gladast är jag över hur ofta man faktiskt hör Niall och även Louis, även om jag tycker att han fortfarande kunde haft ännu fler bitar. Jag älskar deras röster! Vad tycker ni?
xx
♥