THEY DON`T KNOW ABOUT US - kapitel 28

"Louis?" Säger jag för att påkalla mig hans uppmärksamhet.

"Yes Jade?" Han ser inte glad ut.

 "Euhm, can I talk to you alone?"

 "Why?" Säger han men nickar åt de andra att gå I förväg. När de har kommit en bit iväg vänder han sitt sårade ansikte mot mig igen. "So you can call me more ugly things yeah?"

 

Fan fan fan. Han hatade mig. Bra jobbat Jade!

____________________________________________________________________________________________

 

"N…no.. I´m so…so sorry Louis. I didn´t think you would take offense. I´m so sorry." Jag tittar ursäktande på honom.

"You should be" muttrar han och mina axlar sjunker ihop. Han skulle inte förlåta mig. Toppen, jag hade förstört vad som kunde bli en fin vänskap också till råga på allt.

Jag vänder mig om för att gå när jag hör hur han brister ut i skratt.

"I can´t believe you actually believed in that!"

"What?"

"I´m just kidding with you your idiot."

"So you mean you're not mad at me?" Undrar jag chockat.

"Of course not!" Han skrattar så han gråter

Hade han bara drivit med mig hela tiden? Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta så istället knuffar jag till honom och ger ifrån mig ett konstigt fnysande ljud.

"You´re unbelievable! I can´t understand you did this to me!"

"Sorry, had to! But you was easier to fool than I thought."

"I hate you!" Säger jag ilsket.

"No you don´t! It´s impossible to hate me." Han ler brett mot mig och jag blänger på honom.

"Yeah sure."

"I just have to learn you a lesson."

"Why?"

"You bring cleaner to Zayns face. It wasn´t supposed to go away for days."

"You´re so mean!"

 

Han blinkar med ena ögat mot mig och håller upp entrédörren för mig. Häpet tittar jag mig runt. Jag hade förväntat mig något flottare än synen jag möts av. Var det här killarnas arbetsplats? Inte så glamouröst som man kunde tro alltså. Det blir en aning bättre när Louis visar mig in deras uppehållsrum. Där inne står det mjuka soffor, en stor tv och på ett bord ligger det flertalet spelkonsoler. Inspelningsrummet ligger ytterligare en dörr bort och jag möts av knappar och åter knappar och en och annan spak. Långa mixerbord står längs en glasvägg och på andra sidan står redan killarna. Louis presenterar mig snabbt för de tre killarna eller snarare männen som sitter på vars en snurrstol De ser ut att kunna vara i tjugofem årsåldern och uppåt. Blygt blir jag stående i dörröppningen tills en av dom leende vinkar in mig. Louis har snabbt försvunnit in till de andra. Det ser ut som att dom värmer upp, annars har jag ingen aning om vad dom gör.

 

"Så du är svensk alltså?" Undrar en leende.

"Ehm, ja."

"Hur känns det att få hänga med killarna i det populäraste pojkbandet någonsin?"

"Eum, bra antar jag. Men jag ser dom inte riktigt så…" svarar jag blygt.

"Inte?" Undrar en förvånat.

"Nej jag blev liksom bara inslängd i det här. Jag var för att vara ärlig inte ens ett fan innan jag träffade dom. Men de är de trevligaste killarna jag någonsin har träffat och jag gläder mig så till att få höra dom sjunga." ler jag.

Dom skrattar lite alla tre åt min förklaring.

"Du vet väl hur många miljoner fans som skulle dö för att bara råka bli ”inslängda” i det här bandets liv."

"Jo jag vet" mumlar jag.

"Om du vill kan du sitta här borta hos mig." den yngste av de tre männen klappar uppmuntrande på en stol bredvid sig och jag slår mig försiktigt ner på den, rädd att råka stöta till något.

"Det är inte alls vanligt att killarna tar med sig någon till studion när de ska spela in. Vet faktiskt inte om det någonsin har hänt."

"Inte?" Säger jag låtsas förvånat. Jag visste ju det. Det var därför jag hade försökt övertala Liam att jag inte skulle följa med. Alla tyckte säkert det var jättekonstigt att jag, en helt random tjej var med här.

"Men sen är dom ju aldrig i Sverige för att roa sig heller. Här är det bara jobb som gäller."

 

Liam får plötsligt syn på mig och vinkar glatt medan han blinkar med ena ögat. Fjärilarna i min mage vaknar kvickt till liv och det känns som att jag skulle kunna lyfta. Mina känslor för honom växte för varje dag. Jag höjer min hand och vinkar blygt mot honom samtidigt som jag blinkar retsamt med ena ögat. Han ler ännu bredare och ser otroligt nöjd ut. Niall knuffar lite retsamt på honom innan även han snabbt vinkar mot mig. Jag besvarar den snabbt.

"Vad var det där om?" Mannen bredvid mig tittar nyfiket på mig. Jag tittar bara lugnt på honom. Jag var inte säker på att Liam ville att någon skulle få reda på vårat förhållande. Eller egentligen hade vi ju inget förhållande så just Det var väl inget problem i sig. Jag skakar förvirrat på huvudet. Alla dessa tankar gjorde mig snurrig och fick mina tankar att bli helt osammanhängande. Jag hoppades att de här männen inte hade läst skvallertidningarna idag.

 

"Vi har ju inte presenterat oss" Försöker jag distrahera honom med. Han ler överseende mot mig.

"Nick Vega, till din tjänst."

"Jade" jag ler mot honom.

"Nick. Höj mickvolymen ett snäpp." Det är en av de andra männen i rummet som menande slänger en blick mot oss.

"Dags att börja arbeta." ler Nick. Följande timmen sitter jag i chock och lyssnar på de fem killarna bakom glasrutan.

 

Att höra Liam sjunga var nog mitt livs höjdpunkt. Han röst var otrolig och gick rakt in i hjärtat på mig. Alla fem var otroliga sångare och speciellt tyckte jag om Nialls ovanliga röst. Men ingen kunde tävla med Liam. Kanske var jag bara partisk och jag visste att många föredrog Harry och hoppades på en lyckad solokarriär för hans del. Men jag kunde inte hålla med. I mina ögon var Liam den klara vinnaren.

 

Efter en timme släpps killarna ut för en paus, innan dom skulle in igen en och en och spela in solo-delar. Liam tittar osäkert på mig när han kommer ut. Var han verkligen orolig över vad Jag tyckte? Jag känner hur jag får svårare och svårare att hålla mina egna löften. Hans erbjudande hade funnits i mina tankar konstant sedan han uttalat det igår kväll. Blygt ler jag mot honom. Det var först nu jag på riktigt förstod vilken stor stjärna han var och jag vet inte hur jag ska bete mig. Jämfört med honom var jag ingenting.

 

"So what do you think?" Harry tittar uppfodrande på mig och jag lyckas slita blicken från Liam för att fästa den på den lockiga killen istället.

"It was… it was really really great. Actually I can´t belive how talented you guys are. It´s fantastic to see."

"Aw, that’s so sweet of you." Louis ler retsamt mot mig och jag räcker ut en tunga mot honom.

"Don´t talk to me Louis, I´m still mad at you." Jag blänger på honom. Jag tänkte inte förlåta honom I första taget.

"Don´t care about him, Jade." Liam ler mjukt mot mig. "So you really thought that we were good?"

"Yes Liam. Sometimes I think I even forgot about the simple natural things as breathing." Jag ler retsamt mot honom.

_________________________________________________________________________________________

 

Såå, vad tycker ni? Era kommentarer gör det roligare att skriva!

 

Men över till i lördags, hur många såg live-streamen? Visst var det helt fantastiskt? Lyckades ni hålla er vakna? Och vad tyckte ni var allra bäst? Här under listar jag några av mina favoriter.

 

- Harry & Liam på catwalken

- Zayn och Louis som ninjas, eller vad det nu egentligen var dom skulle föreställa?

- True or false - med maten.

- När killarna gymmade (of course) ^^

- låtsnuttarna, speciellt you & I

- alla tillfällen Niall visades i bild. (a) ;) höhö

 

Är det förresten någon som vet om det verkligen var Liam i den där brottningsmatchen, eller om han byttes ut? Förstod aldrig riktigt det där, men någon här kanske vet? :P

 

xx

Kommentarer :

#1: Anonym

Nu har jag läst igenom alla kapitlerna och kan bara säga att det är super bra! Älskar din ide på handlingen och du skriver helt makalöst bra! Love it, jag har fastnat för denna och kommer fortsätta att läsa den! Grym!

Svar: Åh, du anar inte hur glad jag blir över att höra detta! Tack så hemskt mycket! Kram
Julia Andersson

skriven

Kommentera inlägget här :