”Is it too early Jade, to say that I really like you? Like really like you?”
“Hmpf.” Mumlar jag inte längre medveten om omvärlden. Hade han sagt vad jag trodde att han sagt? Åh varför var jag så trött. Mina armar är som bly. Gillar. Gillar. Tycker om. Liam tycker om mig. Tycker om mig på riktigt.
”Well. Please say something Jade? Anything? You don´t have to like me back, but I… I thought that you maybe did… Sorry I guess I was wrong. Fuck.”
Kunde han sluta prata någon gång? Och det är då jag får den briljanta ideén. Jag vet inte varifrån jag får kraften men jag ställer mig hastigt på tå och trycker mina läppar mot hans, hårt.
Abrupt tystnar han och hans läppar formar sig genast samarbetsvilligt efter mina.
_________________________________________________________________________________________
Långsamt slår jag upp ögonen. För första gången på länge känner jag mig utvilad, trygg. Varför? Och det är då jag minns gårdagen och också då jag känner närheten till en annan kropp. Liam. Liam låg pressad mot mig. Eller var det jag som låg pressad mot honom. I det ögonblicken kan jag inte avgöra var hans kropp slutar och min tar vid. Hans arm håller mig hårt tryckt mot sitt bröst och hans näsa snusar mig i nacken och hans varma andedräkt sänder behagliga ilningar genom min kropp.
Hur skulle jag någonsin kunna återgå till att sova ensam igen? Nu när jag visste hur det var att vakna upp bredvid någon annan. Bredvid Liam. Mitt hjärta slår ett dubbelslag när han plötsligt mumlar något ohörbart och spänner armen runt mig. Han drar mig ännu närmare sig själv som om det nu ens skulle vara möjligt.
”it´s okey Liam. I´m here.” Mumlar jag mjukt och stryker honom over handryggen.
Långsamt slappnar både han och jag av igen.
Gårdagen hade varit… wow, alltså. Jag och Liam hade haft en underbar eftermiddag och kväll efter den dramatiska morgonen och allt som hänt. Jag rodnar vid tanken på hur löjligt jag egentligen betett mig. Men jag var så osäker. Så sårad.
Jag och Liam hade kyssts. Inte bara en utan två gånger. Automatiskt för jag upp en hand mot mina läppar, som för att känna om något är annorlunda med dom idag. Möjligtvis är dom lite mer svullna, vilket jag förmodar beror på allt läpp-bitande snarare än närkontakten med Liams. Jag undrar vad den här dagen skulle erbjuda- Gick det ens att slå gårdagen? Jag suckar lyckligt.
”Jade, babe?” hör jag plötsligt lågt i mitt öra.
”Mhm?” mumlar jag med röda kinder.
”Good morning.”
”Good morning.” andas jag glatt.
”Everything okey? Last night…”
“Yes Liam. Everything is okey. It´s more than okey actually. I was just over-tired yesterday. That´s not going to happen again.”
“No?” ler han. “That´s to bad.” Han blåser varm luft I örat på mig och jag känner ilningen som går genom kroppen.
”Stop it!” fnissar jag och trycker ett finger i sidan på honom och det är först då jag märker att han inte har någon tröja på sig. Jag stelnar till och kan inte slita blicken från hans perfekta kropp. Åh herregud. Händer detta?
”Liam… you… you…”
”Yes, love?” undrar han med ett brett leende på läpparna, fullt medveten om varför jag har tappat talförmågan helt plötsligt.
”Why… How… No…. Shirt.” stammar jag.
“Oh sweetie, you´ve borrowed my shirt, don´t you remember?”
Mina kinder blir knall röda och jag slänger en snabb blick ner på mig själv. Minsann om jag inte har på mig en av Liams t-shirtar.
”Not because I bother. It suits you way better than me anyway.” Han blinkar med ett öga och pussar mig mjukt på näsan.
”I´m hungry.” muttrar jag och han skrockar.
”Come on then. I figure the boys already up.”
Jag putar missnöjt med läpparna. Efter igår ville jag bara dänga något hårt i huvudet på tre av bandets fem medlemmar. Zayn kanske överlevde, möjligtvis Harry också. Men Louis… Jag himlar med ögonen när jag minns vad jag envisats med att kalla honom hela kvällen, Bunny-Lou. Jag flinar elakt. Det var rätt åt honom. Jag hade aldrig träffat en så retsam person som Louis förut. Han tog allting till en helt ny nivå. På någotvis kändes han som en störig storebror. En sådan bror jag önskat att jag haft. Jag känner ett svagt stick i magen av dåligt samvete. Jag hade en bror, åtminstone hade jag sett honom som en sådan, men det var till han också hade svikit mig en gång för mycket. Förtjänade jag verkligen inte någon på hela den här jorden som kunde tycka om mig? Precis när den tanken har landat i mitt huvud möter jag Liams blick och jag sväljer hårt. Det fanns en. En som tyckte om mig. Lycka fyller mitt hjärta och ett leende breder ut sig på mina läppar. Tycker om. Jag tycker om dig Jade. Hans ord dansar i mina öron. Jag tycker om dig också Liam. Mycket.
Jag rycker till när han plötsligt rusar upp och med några korta ord ursäktar sig för att försvinna in i badrummet. Jag rynkar förbryllat på ögonbrynen, vad var det där om?
_________________________________________________________________________________________
Hej! Här kommer kapitel 48 på TDKAU (herregud). Det är väldigt kul för jag har skrivit en hel del på sista tiden, yeey! =) Nästa kapitel blir ur.... *trumvirvel* ......Liams perspektiv! och är något att se fram emot det lovar jag er, höhö ;)
Älskar nya designen och TACK TACK TACK till tjejen som mejlade dig. Jag har försökt med det tidigare men det kom aldrig fram tror jag och aa, men jag försökte iaf!
Ville bara kommentera å berätta hur bra du är och varit, för det är du! Du skriver som en gudinna och jag beundrar verkligen ditt skrivande. Älskar både denna novell och den nya, tkr dock bättre om engelska dialoger faktiskt! Men fortfarande superbra!
Åååh, har väntat i år på att du ska ha insett att det ej gått att kommentera, haha!