THEY DON`T KNOW ABOUT US - kapitel 49

Förtjänade jag verkligen inte någon på hela den här jorden som kunde tycka om mig? Precis när den tanken har landat i mitt huvud möter jag Liams blick och jag sväljer hårt. Det fanns en. En som tyckte om mig. Lycka fyller mitt hjärta och ett leende breder ut sig på mina läppar. Tycker om. Jag tycker om dig Jade. Hans ord dansar i mina öron. Jag tycker om dig också Liam. Mycket.
 

Jag rycker till när han plötsligt rusar upp och med några korta ord ursäktar sig för att försvinna in i badrummet. Jag rynkar förbryllat på ögonbrynen, vad var det där om?   

__________________________________________________________________________________________

 

 

 

Jag håller något varmt i mina armar och andas in en av de ljuvligaste dofterna jag någonsin känt. Jag känner mig trygg. Jag känner mig hemma. Känslan som fyller min kropp är lycka. Varelsen i mina armar får allt att kännas så mycket bättre. Hon är anledningen till alla de känslor som fyller min kropp. Varje morgon vill jag vakna upp såhär, med den här känslan i kroppen. Varje morgon vill jag vakna upp med henne i mina armar. Jade.


Jag känner hettan som strålar ut från hennes mycket mindre och skörare kropp och mina tankar fylls plötsligt med minnen av de kyssar vi delat under gårdagen och det är då jag känner att det inte bara är jag som har vaknat till liv. En annan av mina kroppsdelar börjar också röra på sig, njuter lite för mycket av närheten till Jades varma och lockande kropp. Jag blir röd i huvudet och hoppas att Jade inte ska märka något trots att hon ligger hårt pressad mot mig. Jag ser hur ett leende breder ut sig på hennes läppar och hon tittar på mig med något som skulle kunna vara… kärlek? Hettan jag känner rusar neråt.


”Eum, sorry… I need to…” snabbt krånglar jag mig ur sängen, snubblar på överkastet som ligger på golvet i min brådska att dölja vad som sker i mina kalsonger. Snabbt rusar jag in i badrummet och slår igen dörren bakom mig. Andfått sjunker jag ner med ryggen mot väggen. Vad skulle hon tro om mig nu? Med känslan av hennes närhet i färskt minne vandrar min hand neråt. Jag kan inte hjälpa det. Behovet är för pockande, för påträngande. Jag har haft henne nära i flera dagar nu, utan att få komma henne så nära som igår. Men inte ens det är tillräckligt för mig. Jag vill komma närmare. Jag har fantiserat om det så länge nu. Jag föreställer mig att hennes läppar är pressade mot mina, att hennes tyngd ligger över mig och att hon för alltid är min. Lågt stönande känner jag vågorna som far genom min kropp och jag sluter ögonen när den underbara känslan tar över mig.


Åh gud, tänk om hon har hört mig? Med brännande kinder kravlar jag mig upp från golvet och dunkar huvudet i väggen.

”Is everything okey Liam?” Hör jag hennes oroliga röst från andra sidan.

”Yes, yes everything is fine. I´m going to take a shower so you know” Hör hon hur pressad min röst låter? “We´ll eat right after, if you don´t want a shower as well?”

Hur kunde jag vara så dum att jag…. med henne bara två meter bort? Åh gud! Vad var det med mig nuförtiden? Hade jag helt tappat förståndet?

En kall dusch var precis vad jag behövde. En iskall dusch skulle kanske rensa mitt huvud och få tillbaka de hjärnceller jag uppenbarligen tappat bort någonstans.


 

Frukosten består av konstant smågnabb mellan Jade-Louis, Jade-Niall, Niall-Louis och Jade-Louis-Niall.  Inte för en sekund tystnar deras munnar. Jade hade varit precis som vanligt när jag kom tillbaka ut i sovrummet tjugo minuter senare och jag är nästan säker på att hon inte förstått vad jag sysslat med på andra sidan badrumsdörren. Vid gud, jag hoppas verkligen att hon inte förstått. Zayn som mest ser ut att vilja ta livet av dom alla tre, eller sig själv ger mig en frågande blick på grund av mitt säkerligen skyldiga ansiktsuttryck. Jag skakar bara på huvudet. Kunde jag verkligen berätta för honom och de andra om vad jag gjort? Jag visste inte. Jag skämdes för mycket.

Harrys blick växlar fram och tillbaka mellan de tre tjattergojerna, som en pingisboll beroende på vem det är som talar just för tillfället och jag vet ärligt inte vad som är roligast. Deras konversation eller Harrys ögon som nästan går i kors för att hinna med.


Och jag är lycklig. Så lycklig. Jade var verkligen en av oss nu. Jag var så lättad över att killarna hade accepterat henne och tyckte om henne. Jag hade aldrig förväntat mig att dom skulle ta så väl emot henne som dom hade gjort. Dom Hade varit väldigt skeptiska till min ’internetvän’. Men det var något med henne som fick en att tycka om henne. Hon var så genuint trevlig.


Jag lyssnar med ett halvt öra på Jade och Niall som livligt diskuterar vilket land som erbjuder bäst frukost, Irland eller Sverige. Jag himlar med ögonen. England såklart.

”So… I plan to take Jade out of this city today.” Avbryter jag.

“Out? As to the country or what? Jade ser nyfiket på mig.

”Yeah. I figured it's easier for us if we are in a smaller village or something.” Min röst blir lite osäker mot slutet och jag vill smälla till mig själv. Varför var jag så nervös?

”Easier for what?”

”Well you know… talk… and stuff.”

“he's trying to ask you out on a second date.” Viskar Niall, högt nog för oss alla att höra.

”He´s not doing well though.” Flinar Harry.

“Oh shut up will you?” muttrar jag och de skrattar allihop utom Jade som stirrar på mig.

”So… what do you think?” mumlar jag osäker på hennes svar.

”It sounds really great Liam. Actually it sounds lovely. Hon ler förtjust och mentalt high-fivar jag mig själv för att jag lyckats kläcka en smart idé. Den hade bara kommit till mig när jag stod i duschen.

”And tonight there is a fucking party in town!” Louis röst får flera strikt klädda affärsmän att rikta sin uppmärksamhet åt vårt bord och vi bryter ut I höga skrattsalvor även om jag lägger märke till att Jade drar ner kepsen hon har på huvudet och som jag gav till henne innan vi lämnade hotellrummet.

”It´s going to be so  much fun!” håller Niall med om och studsar lite lätt på stolen. Till och med jag känner mig upprymd.

”Yeah and I can´t wait to fill Jade with alcohol.” Louis ler retsamt.

“Yeah that´s going to be an interesting one.” Håller Zayn med om och jag ser hur Jade rodnar och jag flinar. Hon hade verkligen släppt lös igår och sagt precis vad som föll henne in, allt på grund av den lilla mängden alkoholen vi druckit under tiden vi suttit i den där baren och pratat. Jag kunde bara tänka mig hur hon blev med ännu mer alkohol i sitt system.

”Bunny-Lou, just dare to come near her tonight.” Varnar jag och flinar. Jag kunde lätt föreställa mig hur kul han och Harry skulle kunna tycka det var att fylla henne med en massa alkohol.

Jade brister ut i en hög skrattsalva och hon höjer handen för att high-fiva mig.

”Oh fuck you Jade!” muttrar han och blänger på henne trots att det är jag den här gången som använt smeknamnet Jade kommit upp med. Ett smeknamn jag definitivt kommer att fortsätta använda mig av så fort tillfälle ges. 

_________________________________________________________________________________________


Hej! ❤ 

kapitel 49! Herregud, snart femtio! Vad tror ni Liam har planerat för deras dejt? Och vad tycker ni om att han rusade till badrummet för att ta hand om sitt lilla 'problem'? ;)  


åh förresten... Har ni sett niall göra ALS Ice Bucket Challenge? Haha, han är så söt! Och hörde jag honom utmana Louis? Gagjxhdkfdcb


Btw, klockan slog precis 00.01 vilket innebär att jag fyller år idag! Så grattis till mig! ;)


Jag har inte hunnit svara på alla era underbara kommentarer än men jag lovar att jag ska göra det så fort jag får möjlighet! Men jag har läst varenda en! =) 


Nu känner jag att det här blev väldigt långt, antar att jag bara behövde skriva av mig lite!  Hoppas det inte gör något! Och glöm nu inte att lämna någon liten kommentar efter er! ^^


Kram på er! 

-J❤

 

~ Kapitel 6 - I WAS DESPERATE ~

”Jag ringer dig imorgon, Al! Vi kanske kan hitta på något?” Eleanor och Louis vinkar glatt hejdå när dom hoppar in i taxin. Jag nickar och ler.

Kunde det verkligen vara så att dem ville träffa mig fler gånger? Att dem faktiskt tyckte om mig? I djupa funderingar promenerar jag hela vägen hem.

 ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Måndag. Det innebar skola. Jag suckar och stirrar ut genom fönstret. Vädret speglade mina känslor perfekt idag. Regnet hade öst ner hela natten och det syntes inget slut på det än. På min orörda säng ligger dagens outfit. Genast känner jag mig både lite gladare och lite piggare. Kanske det här inte var en så värdelös dag, trots allt.

 

Gårdagen hade jag spenderat i El´s och Louis lägenhet tillsammans med Lukas. Louis hade lärt Lukas att spela fifa medan jag och El låg på golvet och bläddrade i modetidningar och bara pratade. En otroligt lyckad dag och Lukas hade varit eld och lågor hela kvällen sen. Han hade verkligen tyckt om dem båda två och jag hade lagt märke till hur bra Louis hade hanterat honom. Eleanor hade avslöjat att Louis älskade barn och gärna ville ha flera stycken själv.

Min enda rädsla var att jag skulle bli för fäst vid paret och att jag skulle glömma bort vad jag lovat mig själv. Men en vän borde jag väl kunna skaffa mig? Jag behövde ju inte avslöja mina innersta hemligheter för henne. Jag visste hur det kunde sluta. Dessutom skulle jag inte stå ut med mitt liv om jag var tvungen att spendera all min tid instängd på mitt rum. Man kunde garanterat bli galen för mindre.

 

Kläderna jag valt att bära under dagen bestod av ett par tajta jeans, en långärmad svart tröja och en stängd, stickad väst med stor krage runt om. Till det hade jag ett brett hårband i håret. Jag såg… annorlunda ut. Jag hade inte sett någon klä sig så här i skolan. Och mitt mål var ju att sticka ut. Jag räcker ut tungan åt mig själv innan jag springer ner till köket. Det var min tur att ta Lukas till skolan och när det är gjort upptäcker jag hur lite tid det faktiskt finns kvar för mig att hinna till skolan. Vi hade matte första timmen och jag ville inte göra bort mig inför Louis genom att komma försent.

Med andan i halsen hinner jag precis nå klassrummet när klockan slår 09.00. Louis höjer på ögonbrynen åt mig men ler snett.

”Ta en plats miss. Munro.” Jag lägger märke till hur alla bänkarna längst fram är ockuperade av tjejer och förstår inte till en början varför. Men när jag lägger märke till de drömmande uttrycken i deras ögon förstår jag desto bättre. De Gillade Louis! Jag måste erkänna att han såg extremt bra ut, men kom igen! Han hade ju flickvän. Jag kan inte låta bli att fnissa lite och får genast mota flertalet irriterade blickar. Jag lägger snart märke till två personer jag inte väntat mig att se här. De där två killarna. Vad gjorde dem här? Dem hade ju inte varit här sist? Hade dem skolkat?

De möter båda min blick och ler brett mot mig. Demonstrativt vänder jag ryggen åt dem. Tyvärr är enda lediga platsen vid bänken framför dem. Med en hög suck sjunker jag ner på stolen.

”Något fel, miss Munro?” undrar Louis.

”Nej, Mr Tomlinson.”

Killarna bakom skrattar högt.

”Mr Malik och MrStyles, er uppmärksamhet i böckerna och inte på något annat, tack.” Louis höjer på ögonbrynen åt dem och jag kan inte låta bli att flina lite skadeglatt.

 

 

”Jag sa ju att vi skulle träffas igen.” Lektionen är slut och killen med det lockiga håret stannar flinande vid min bänk på vägen ut.

”Wow, vilken historisk händelse. Så stor är inte den här skolan. Att vi inte skulle stöta på varandra hade varit konstigare.” Jag himlar med ögonen mot honom för att demonstrera vad jag tycker. Nonchalant slår han sig ner på bordet, över mina papper och böcker dessutom. Ilsket rycker jag i ett utan resultat innan jag resignerar. Jag lägger märke till blickarna som riktas mot oss och irritationen i mångas ögon. Plötsligt funderar jag över om de här två killarna var populära bland tjejerna. Dem borde vara det. Dem såg för att vara ärlig, otroligt bra ut, båda två. Att dem dessutom hade sina platser längst bak i salen, tydde också på något.

”Vad vill ni?” suckar jag och sneglar upp på curly innan jag låter blicken glida över på hans vän, pojken med de där ögonen som påminde en om djupa brunnar.

”Prata.”

”No shit Sherlock?”

Roat lyfter dem båda på sina ögonbryn.

”Du var inte lika otrevlig när vi hjälpte dig till expeditionen i torsdags.”

”Då var jag desperat. Det är jag inte nu.” säger jag fort

Killen med de bruna ögonen brister ut i skratt och jag stirrar trumpet på honom. Jag var seriös.

”Zayn Malik.” säger han och sträcker fram en hand. Tveksamt skakar jag den. ”Det här är Harry Styles.” Curly som jag snabbt döpt om honom till gör ingen ansats att hälsa på mig trots att han sitter på alla mina grejer.

”Trevligt att träffa er, men om ni ursäktar… Skulle du vilja…?” Jag rycker lite i ett papper igen men blir totalt ignorerad av båda två.

”Och du heter Alisia, inte sant?” frågar Harry nonchalant. Jag nickar kort.

”Om jag säger snälla?”

”På ett villkor.” Jag stirrar chockat på honom. Vad nu?

”Du äter lunch med oss idag.” Jag stirrar gapande på honom där han sitter och förstrött studerar sina naglar. Min blick glider vidare till Zayn som ler brett och nickar mot mig.

”Visst. Men bara idag.”

Smidigt hoppar han ner från bänken och snart har dem båda försvunnit ut från rummet. Ensam sitter jag kvar och funderar på vad som precis hände.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Hey sweet cheeks! =)

Jag har haft sådan huvudvärk de senaste dagarna och jag blir tokig! Men här kommer ett kapitel, det kommer förmodligen trilla in fler under de närmaste dagarna, så det är något att se fram emot. ;)

Och förresten, TACK för alla era kommentarer, jag blir så lyyyycklig när jag läser dom! ♥

-J♥

 

LÄS!

Hej på er!
 
Ni kanske har lagt märke till att bloggen ser waaaaay annorlunda ut än sist ni var inne? Ärligt talat är jag lite deprimerad, men så är livet. Har ändå försökt piffa till det lite igen. Anledningen till att jag fick ändra allting är att det efter att jag trixade med designen förra gången, tydligen inte har gått att kommentera, vilket jag (återigen ett STORT tack till dig) fick mejl om. Så jag fick helt enkelt återställa hela sidan och sen gick det inte att få in den gamla designen igen. -_-
Men det får se ut så här nu framtill jag orkar fixa med det igen. Det enda positiva just nu är att det går att 1. Kommentera igen! (Så snäääällla skicka lite kommentarer till mig!) OCH
2. Att kapitel 48 på They Don´t Know About Us - finns precis nedanför det här inlägget (så missa inte att läsa det!)
 
SÅ gå nu in och kommentera både det och ett av kapitlen på Something Great så att jag äntligen kan få en uppfattning om vad ni tycker om den novellen! =)
 
-J♥