THEY DON`T KNOW ABOUT US - Kapitel 51

Det slår mig plötsligt att hon berättat att hon aldrig haft en pojkvän förut, innebär det då också att hon aldrig har… varit med någon förut? Vi har inte pratat om så personliga saker än så jag vet inte. Men sättet hon rör vid mig på, osäkert, försiktigt, tyder på att hon kanske inte har det. Ännu ett lågt stön slinker ut vid den tanken. Kan det verkligen vara så att jag är den första för henne, på alla sätt och vis?
____________________________________________________
 Jag tittar nyfiket på Liam när jag hör stönet som faller från hans läppar. Jag hade bara velat få honom distraherad från ämnet vi diskuterat. Jag ville inte att han skulle oroa sig, framförallt ville jag inte att han skulle förstå att han har rätt. Att kyssa honom hade verkat som en bra idé. Hans hud är sammetslen och mjuk, förutom när jag kommer högre upp mot hans käke, där raspar det lite mot mina läppar. Skäggstubb. Han hade inte rakat sig i dag heller. Jag ler åt det. Att känna hans hud under mina läppar, känna smaken av honom, det fick mig helt vimmelkantig. Jag hade aldrig varit så här nära någon annan tidigare och det betydde hela världen för mig att det var just Han som delade det här ögonblicket med mig. Jag undrar om han förväntar sig mer av den här veckan, eller om han är okej med det här. Jag vet inte ens vad Jag förväntar mig eller hur långt jag vill gå. För tillfället är det mer än nog för mig med vad jag sysselsätter mig med för ögonblicket. Hans händer trycker mig ännu hårdare intill sig, det finns inte en millimeter för mig att röra mig på.

”Liam, what´s wrong?” retas jag med honom. Fortfarande med mina läppar tryckta mot hans hals.

”Don´t stop. Please don´t stop Jade.

“Can you give me some room?”

“Uh… No?” muttrar han.

“Liam!”

“Fine.” Hans hårda grepp släpper och plötsligt befinner jag mig i hans knä, våra ansikten bara några centimeter ifrån varandra. Jag rodnar när en av hans händer finner vägen till mitt ansikte och den andra letar sig in i mitt hår.

”You are so beautiful.” mumlar han.

“So are you.”

Han skrattar.

Hans läppar pressas plötsligt mot mina och jag hinner le innan alla mina tankar försvinner. Det enda som existerar är han. Sättet som hans läppar arbetar mot mina, hur hans händer dras genom mitt hår på det där speciella sättet. Hur han får mig att känna. Allt registreras. Och aldrig kommer jag glömma det här ögonblicket. Hur vattnet slår mot strandkanten och hur stänken väter ner oss, hur vinden rufsar i våra hår. Hur sanden känns under oss. Hur ljuvligt det doftar, hav, sand och honom. Tillsammans blir det överväldigande och jag kan bara sitta där och klamra mig fast vid honom, ta emot vad han har att ge mig.

”Jade. Don´t forget to breath.” Först registrerar jag inte att han pratar med mig, det har börjat dansa stjärnor framför mina ögon. Ännu en effekt han har på mig antar jag. Plågsamt öppnar jag mina ögon för att himla med ögonen åt honom, jag var väl inte dum. Jag tar ett djupt andetag för att säga det till honom, när det går upp för mig att han nog har haft rätt. Jag har glömt bort att andas. Ännu en gång kryper rodnaden uppför mina kinder.

”Don´t Say A Word!” mumlar jag men flinar mot honom. Det gjorde mig inte så mycket längre att han fick reda på hur han påverkade mig, eller att han fick mig att glömma bort naturliga och nödvändiga saker som andning. För han hade gång på gång sagt att han tyckte om mig. Tyckte om mig på riktigt. Och det var på tiden att jag började tro på det också. Och då gjorde det inte så mycket att han såg mig svag, eller att jag gjorde bort mig inför honom ibland. Då var det okej att jag glömde bort att andas ibland när han var i närheten. Det var okej att jag lät mina tårar rinna när han såg. Så länge han fanns där och kunde berätta för mig hur man gjorde igen. Så länge han fanns där för att sudda ut sorgen.

Jag fick bara inte glömma bort att det här inte var något som skulle vara för evigt. Att våra dagar var räknade.

______________________________________________________________________

Chapter 51 everyone! Ett kort kapitel, men i stället kommer ni få ytterligare ett kapitel imorgon och det från en av killarnas perspektiv. Yeey!
 Är det förresten någon av killarna ni speciellt vill ha kapitel skrivna från, ur deras perspektiv?
Vad tycker ni annars? Det är förvånansvärt nog inte jätte många kapitel kvar, åtminstone inte som jag har planerat det. Men det kan man inte lita på, har en förmåga att glida iväg med den här novellen! ;)
 
kommer att svara på alla era kommentarer så fort jag har tid, men just nu är jag fööör trött, har varit uppe sedan kl 03.00 i morse och ska upp lika tidigt imorgon, så ni får ha förståelse! ;)
 
Men KOMMENTERA nu plzzzzz! =)
 
x
 

Kommentarer :

#1: Em

JAA SÅ FIN DEL!:')

LÄNGTAR EFTER NÄSTA!!:D (som typ kommer snart) Jag gillar att höra från Liams perspektiv:') (och jades) (och alla andras)..

skriven
#2: My (1D Novell)

Riktigt fin del! Ååh, så glad för deras skull! Dessutom tkr jag om att läsa hennes tankar men samtidigt vill jag liksom typ veta lite mer om henne å hennes pappa tex oså vill jag att mamman ska sätta stopp för elaka styvpappan :(

skriven

Kommentera inlägget här :