”Jag ringer dig imorgon, Al! Vi kanske kan hitta på något?” Eleanor och Louis vinkar glatt hejdå när dom hoppar in i taxin. Jag nickar och ler.
Kunde det verkligen vara så att dem ville träffa mig fler gånger? Att dem faktiskt tyckte om mig? I djupa funderingar promenerar jag hela vägen hem.
Måndag. Det innebar skola. Jag suckar och stirrar ut genom fönstret. Vädret speglade mina känslor perfekt idag. Regnet hade öst ner hela natten och det syntes inget slut på det än. På min orörda säng ligger dagens outfit. Genast känner jag mig både lite gladare och lite piggare. Kanske det här inte var en så värdelös dag, trots allt.
Gårdagen hade jag spenderat i El´s och Louis lägenhet tillsammans med Lukas. Louis hade lärt Lukas att spela fifa medan jag och El låg på golvet och bläddrade i modetidningar och bara pratade. En otroligt lyckad dag och Lukas hade varit eld och lågor hela kvällen sen. Han hade verkligen tyckt om dem båda två och jag hade lagt märke till hur bra Louis hade hanterat honom. Eleanor hade avslöjat att Louis älskade barn och gärna ville ha flera stycken själv.
Min enda rädsla var att jag skulle bli för fäst vid paret och att jag skulle glömma bort vad jag lovat mig själv. Men en vän borde jag väl kunna skaffa mig? Jag behövde ju inte avslöja mina innersta hemligheter för henne. Jag visste hur det kunde sluta. Dessutom skulle jag inte stå ut med mitt liv om jag var tvungen att spendera all min tid instängd på mitt rum. Man kunde garanterat bli galen för mindre.
Kläderna jag valt att bära under dagen bestod av ett par tajta jeans, en långärmad svart tröja och en stängd, stickad väst med stor krage runt om. Till det hade jag ett brett hårband i håret. Jag såg… annorlunda ut. Jag hade inte sett någon klä sig så här i skolan. Och mitt mål var ju att sticka ut. Jag räcker ut tungan åt mig själv innan jag springer ner till köket. Det var min tur att ta Lukas till skolan och när det är gjort upptäcker jag hur lite tid det faktiskt finns kvar för mig att hinna till skolan. Vi hade matte första timmen och jag ville inte göra bort mig inför Louis genom att komma försent.
Med andan i halsen hinner jag precis nå klassrummet när klockan slår 09.00. Louis höjer på ögonbrynen åt mig men ler snett.
”Ta en plats miss. Munro.” Jag lägger märke till hur alla bänkarna längst fram är ockuperade av tjejer och förstår inte till en början varför. Men när jag lägger märke till de drömmande uttrycken i deras ögon förstår jag desto bättre. De Gillade Louis! Jag måste erkänna att han såg extremt bra ut, men kom igen! Han hade ju flickvän. Jag kan inte låta bli att fnissa lite och får genast mota flertalet irriterade blickar. Jag lägger snart märke till två personer jag inte väntat mig att se här. De där två killarna. Vad gjorde dem här? Dem hade ju inte varit här sist? Hade dem skolkat?
De möter båda min blick och ler brett mot mig. Demonstrativt vänder jag ryggen åt dem. Tyvärr är enda lediga platsen vid bänken framför dem. Med en hög suck sjunker jag ner på stolen.
”Något fel, miss Munro?” undrar Louis.
”Nej, Mr Tomlinson.”
Killarna bakom skrattar högt.
”Mr Malik och MrStyles, er uppmärksamhet i böckerna och inte på något annat, tack.” Louis höjer på ögonbrynen åt dem och jag kan inte låta bli att flina lite skadeglatt.
”Jag sa ju att vi skulle träffas igen.” Lektionen är slut och killen med det lockiga håret stannar flinande vid min bänk på vägen ut.
”Wow, vilken historisk händelse. Så stor är inte den här skolan. Att vi inte skulle stöta på varandra hade varit konstigare.” Jag himlar med ögonen mot honom för att demonstrera vad jag tycker. Nonchalant slår han sig ner på bordet, över mina papper och böcker dessutom. Ilsket rycker jag i ett utan resultat innan jag resignerar. Jag lägger märke till blickarna som riktas mot oss och irritationen i mångas ögon. Plötsligt funderar jag över om de här två killarna var populära bland tjejerna. Dem borde vara det. Dem såg för att vara ärlig, otroligt bra ut, båda två. Att dem dessutom hade sina platser längst bak i salen, tydde också på något.
”Vad vill ni?” suckar jag och sneglar upp på curly innan jag låter blicken glida över på hans vän, pojken med de där ögonen som påminde en om djupa brunnar.
”Prata.”
”No shit Sherlock?”
Roat lyfter dem båda på sina ögonbryn.
”Du var inte lika otrevlig när vi hjälpte dig till expeditionen i torsdags.”
”Då var jag desperat. Det är jag inte nu.” säger jag fort
Killen med de bruna ögonen brister ut i skratt och jag stirrar trumpet på honom. Jag var seriös.
”Zayn Malik.” säger han och sträcker fram en hand. Tveksamt skakar jag den. ”Det här är Harry Styles.” Curly som jag snabbt döpt om honom till gör ingen ansats att hälsa på mig trots att han sitter på alla mina grejer.
”Trevligt att träffa er, men om ni ursäktar… Skulle du vilja…?” Jag rycker lite i ett papper igen men blir totalt ignorerad av båda två.
”Och du heter Alisia, inte sant?” frågar Harry nonchalant. Jag nickar kort.
”Om jag säger snälla?”
”På ett villkor.” Jag stirrar chockat på honom. Vad nu?
”Du äter lunch med oss idag.” Jag stirrar gapande på honom där han sitter och förstrött studerar sina naglar. Min blick glider vidare till Zayn som ler brett och nickar mot mig.
”Visst. Men bara idag.”
Smidigt hoppar han ner från bänken och snart har dem båda försvunnit ut från rummet. Ensam sitter jag kvar och funderar på vad som precis hände.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hey sweet cheeks! =)
Jag har haft sådan huvudvärk de senaste dagarna och jag blir tokig! Men här kommer ett kapitel, det kommer förmodligen trilla in fler under de närmaste dagarna, så det är något att se fram emot. ;)
Och förresten, TACK för alla era kommentarer, jag blir så lyyyycklig när jag läser dom! ♥
-J♥
Lika bra som alltid!
Undra varför dom så gärna ville prata/äta med henne, om det bara är för att typ 'retas' eller mer för att dom faktiskt tycker om henne som person.
Har förresten just läst om They don't know about us bara för att vara säker på att jag kommer ihåg allt som hänt. Och den var bättre än jag kom ihåg, blev helt fast. Till och med mer än första gången!
Tycker att alla som läst och gillar novellen borde läsa den igen. :')