~Jag fokuserar på min spegelbild igen. Mitt honungsblonda hår är slarvigt uppfäst i en knut på huvudet. Mina bruna ögon stirrar dystert tillbaka på mig själv. Jag var normalbyggd och normallång. Hundrasextionio centimeter i strumplästen mätte jag. Kvällen till ära hade jag dragit på mig mina gamla joggingbyxor och ett pösigt linne. Ja, min garderob kunde definitivt behöva en uppfräschning. ~
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mina fötter rörde sig automatiskt fram och tillbaka i affärerna. Det var galet hur mycket kläder det kunde finnas. Det tog aldrig slut. Jag hade ingen direkt plan, vilket jag förmodligen borde haft. Men nu var jag här. Och med de svårigheter jag hade haft med att bara ta mig in till shoppingcentret skulle jag inte lämna det här stället förrän jag skaffat mig en ny garderob.
En timme senare och utan något vidare resultat hamnar jag i en affär som verkar lovande. Försiktigt strossar jag runt bland klädställningar och hyllor, studerar skyltdockor och överväger om jag ska be om hjälp eller inte. Jag hinner inte diskutera frågan färdig med mig själv innan en otroligt vacker expedit kommer fram och leende frågar om jag vill ha hjälp. Skillnaden mellan den här tjejen och de andra jag mött i de andra affärerna är gigantisk. Den här tjejen utstrålar vänlighet och det syns att hon verkligen vill hjälpa mig om jag vill ta emot den.
”Eh… Nej… Eller jo. Jo, jag vill ha hjälp. Tack.” Jag biter mig nervöst i läppen och studerar hennes vänliga ansikte.
”Vad behöver du hjälp med? Är det något speciellt du är ute efter?”
”Hm, för att vara ärlig så… en helt ny garderob. Eller eh, åtminstone ett nytt innehåll till den garderob jag redan har. ” svamlar jag. Expediten som inte ser ut att vara så många år äldre än jag, släpper ut ett klingande skratt.
”Jag förstår vad du menar. Ibland kan man behöva fräscha upp sin stil lite. Men vet du vad? Jag kan lova dig att du har kommit till precis rätt ställe.” Jag ler nöjt. Det trodde jag också.
Otaliga timmar senare sjunker jag ner i en fåtölj, fortfarande kvar hos Eleanor, som jag snabbt tagit reda på att min räddande ängel hette. Hon var tjugoett och hade jobbat i den här affären i två år. Vi hade pratat massor under de här timmarna. Mellan hennes order om vad jag skulle prova och vad jag absolut inte ens skulle fundera på, hade jag fått reda på att hon hade en pojkvän, Louis som hon hade bott med i mer än ett år vid det här laget. Att hon älskade att vara ute och springa under de tidigaste morgontimmarna och att fredagarna brukade vigas åt att festa till sent ut på småtimmarna. Jag visste också att hon var ensambarn och att hennes föräldrar som hon älskade mest av allt i världen, förutom Louis då, nog hade skämt bort henne en hel del som liten.
Själv berättade jag om att jag precis flyttat hit från Sverige och att jag bodde med min pappa och min lillebror. Jag berättade en massa om Lukas. Det verkade fascinera henne, att han betydde så mycket för mig. Jag kom på mig själv med att berätta vad jag kommit fram till, anledningen till varför jag ville byta ut hela min garderob. Hon fick mig att beskriva vartenda klädesplagg i den, så hon skulle veta vad jag kunde fortsätta att använda och vad jag kunde behöva komplettera med.
”Wow, det här var kul!” pustar hon i en fåtölj bredvid. Hon hade sprungit över till caféet mitt emot och köpt vars en smoothie till oss som vi nu satt och smuttade på. Jag var några tusenlappar fattigare, men det var så värt det när jag tänkte på innehållet i de tiotals påsarna vid mina fötter.
”Du är verkligen duktig på ditt jobb!” berömmer jag henne.
”Och du vet verkligen hur man shoppar.” Hon ler brett mot mig och jag kan inte låta bli att le tillbaka. Kunde det verkligen vara så att jag fått en vän? Ja kanske. ”Hej, du förresten… Det här låter kanske konstigt men… vill du följa med och äta en pizza när jag har stängt affären?”
Jag tittar osäkert på henne. Menade hon allvar?
”Det är kanske för tidigt?” undrar hon osäkert. ”Men jag gillar dig verkligen Alisia. Jag har inte skrattat så mycket på evigheter som idag, och då är Louis ändå den störste skämtaren som satt sina fötter på den här jorden.” Hennes ögon börjar tindra när hon nämner Louis namn och jag kan inte låta bli att le.
”Det är inte alls för tidigt El. Jag följer gärna med och äter pizza. Det är ju inte som att jag känner hur mycket folk som helst att hänga med eller så en lördagskväll ändå.” Jag himlar sarkastiskt med ögonen och hon räcker ut tungan åt mig.
”Jag ringer Louis och beordrar honom att göra oss sällskap. Du kommer att älska honom!”
Sagt och gjort. Eleanor ringde Louis och bestämde att vi skulle träffa honom på deras favoritrestaurang. Det som ställde till mest besvär för oss var mina påsar. Jag hade verkligen fått med mig halva affären kändes det som. Eleanor verkade inte bry sig om ålderskillnaden mellan oss. Jag var trotsallt bara sjutton, men det verkade inte bekomma henne. Utan att ens blinka beställer hon dessutom in en cider till mig som jag tacksamt tar emot, trots att det egentligen var olagligt för mig att dricka, omyndig som jag var.
”Det man inte vet, det dör man inte av.” säger hon bara och rycker på axlarna. Jag skrattar åt henne. Hon var verkligen en härlig människa. Och jag såg mycket fram emot att träffa den här Louis som hon pratade så mycket om. Han måste verkligen vara något speciellt, så förälskad som jag kunde se att hon var i honom.
___________________________________________________________________________________________
Hej cupcakes! ♥
Kan ni snälla lämna lite feedback på den här novellen? (a)
Som läget är nu vet jag ju inte alls om ni tycker om den eller inte? Ska jag fortsätta eller ska jag skippa Something Great? Nu börjar den ju dessutom komma igång lite mer så det är lättare för er att faktiskt få en hum om vad ni tycker om den.