”Alisia!?” En irriterad röst avbryter oss. ”Vad gör du här?”
Harry låter irriterat sin blick glida mellan mig och Louis.
”Du lovade att äta med oss!”
”Gjorde jag? Det har jag inget minne av.” Jag ler snett mot honom.
”Du är hopplös. Vi gör ett nytt försök imorgon. Om du inte är för upptagen här ute på trappan…?” Han tittar menande på Louis.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Veckan som följde bestod av samma mönster som under måndagen. Hade vi lektioner tillsammans innan lunchen inviterade Harry och Zayn mig till att äta med dem. Varje lunch skyndade jag iväg åt ett annat håll. Oftast slutade det med att jag hamnade på trappan med ett äpple och en flaska vatten. På onsdagen kom Louis förbi. Men han pratade inte lika länge som under måndagen. Jag förstod honom. Andra lärare och elever kunde lätt få för sig något, precis som Harry. På tal om Harry ja. Han kom förbi trappan vid lunchens slut varje dag. Antagligen för att irritera mig. Jag undrade alltid vad han gjorde av Zayn under de minuterna eftersom de aldrig sågs ifrån varandra annars.
Jag började dessutom känna igen och urskilja ansikten på en del elever i min årsklass. Men än hade ingen gjort några större ansträngningar på att lära känna mig, förutom Harry och Zayn då. Jag brydde mig inte. Jag klarade mig bra själv som sagt. Som alltid fanns det människor jag direkt förkastade medan andra verkade vettiga. Människor jag nästan kunde tänka mig lägga ner tid på att lära känna. Men så ser verkligheten inte ut. Och jag är ensam.
---
Det var fredag och igår innebar det att jag gått i den här skolan i exakt en vecka. Sju dagar idag. För det mesta kröp tiden fram, men ibland kom det ögonblick när allt bara svischade förbi och efteråt hade jag oftast ingen aning om vad som hänt. Som vanligt satt jag ute på stentrappan. Jag gäspar. Jag hade varit hemma hos El och Louis igår igen och det hade blivit sent. El och jag hördes varje dag på sms och jag slutade aldrig fascineras över hur den där lördagen hade artat sig. Jag hade gått ut för att shoppa kläder och fått två nya vänner istället.
”Alisia”?Jag himlar med ögonen och suckar lite. Trots det har jag ändå sett fram emot den korta pratstunden med Harry. Han är ju i alla fall någon att prata med.
”Ja Harry?” säger jag långsamt och stålsätter mig inför anblicken jag vet kommer möta mig. Jag gillade inte Harry på Det sättet, åtminstone tror jag inte det. Men att han ser bättre ut än någon kan ha rätt till att göra er ett som är säkert. Hans lockar, gröna ögon och gropar i kinderna fick halva skolan på fall. Jag tittar uttryckslöst på honom.
”Du missade lunchen idag igen.”
”Jag gjorde visst det.”
”Har du pratat med LouLou idag då?”
Jag rynkar på näsan åt honom. Han hade vägrat släppa det där och var helt säker på att han kommit något smaskigt skvaller på spåren.
”Nej. Och kan du inte släppa det där?” fnyser jag.
”Jag såg hur han tittade på dig igår.”
”Ge dig.”
”Kanske. Om du följer med mig och Zayn på fest, ja?”
”Det vet du att jag inte tänker.”
”Kom igen” Tröttnar du inte på att vara ensam?”
”Jag har ju dig som underhåller mig några gånger om dagen.” påpekar jag spydigt.
”Jag kanske ska sluta med det då, så får vi se hur roligt du tycker det är.” Jag himlar med ögonen åt honom. Han lät som ett tjurigt barn.
”Det är ditt val.” jag rycker på axlarna. Det ser nästan ut som att han ska börja stampa med en fot i marken av ilska. Ett tjurigt barn som sagt.
”Snälla? Vad kan jag göra för att du ska följa med?”
”Men lägg av! Varför vill du tvunget ha med mig?” Jag vet att jag förmodligen låter som en bitch, men varför är han så ihärdig? Det är först när han börjar flacka med blicken som jag ändå förstår att det är något annat som faktiskt ligger bakom.
”Harry?”
”JagochZaynfårintekommaomduinteföljermed” han tittar nervöst på mig.
”Eh du vet att jag inte hörde ett ord av vad du precis sa?”
Han suckar.
”Vet du vad Alisia, skit samma.”
”Nej men kom igen. Vad sa du?”
”Zayn och jag får inte komma på den här festen om du inte följer med.”
”Va?” Jag stirrar förvirrat på honom. ”Varför?”
Han rycker på axlarna.
”Jag antar att någon är lite förtjust i dig.”
”Men lägg av! Vems jäkla fest är det ens?”
”Liam Payne och Niall Horans”
”Vems?” undrar jag ännu mer förvirrad och han himlar med ögonen.
”De är sistaårselever och festen är egentligen bara för deras årskurs, men dem sa att vi fick komma – om vi tog med dig.”
”Du skämtar?”
”Nej, jag har aldrig varit seriösare.”
”Det här är absurt! Jag vet inte ens vem de här människorna är!”
”Inte? De är populärast på skolan Alisia. Hur kan du inte ens veta Det?”
”Harry, jag lever i en grotta och den ende jag pratar med är dig, minns du?”
”Ah just det.” han knuffar retsamt till mig. ”Jag glömde den biten.”
Jag himlar med ögonen. Plötsligt börjar de tunga klockorna i klocktornet att klämta och vi stirrar förfärat på varandra. Vi skulle komma försent.
”Jag ska peka ut dem för dig någon gång.” flämtar han när vi rusar fram mellan stressade elever.
Jag nickar. ”Men den där festen Harry… jag tänker inte gå på den.”
”Jag vet. Det är lugnt.” Han låter inte ens upprörd. Kanske skulle han fortsätta vara min vän trots att jag precis sabbat hans festplaner. För det slår mig plötsligt. Konstigt nog såg jag faktiskt Harry som en vän.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Oh... Är det inte Liam Payne och Niall Horan som gör sin entré... sort of... ;) Hur tror ni relationen är mellan killarna? Och Varför är Alisia bjuden? Hm...
Nu börjar i alla fall novellen lossna lite och komma igång så smått. Yeey! Happy face. ;)
-J❤
Har läst ikapp även denna novell nu och den är ju sååå bra. Älskar att Harry anstränger sig så mkt haha, jag shippar dom riktigt mkt på ngt sätt på riktigt. Sen så hoppas jag att Niall å Liam är vänner till Zayn å Harry å att dom inte de bara driver dom typ.. Åh hoppas på ngt mellan harry å Alisia ;)
skriven