midnightmemoriies.blogg.se

"What are you looking at Zayn?" Jag ser hur Liam tittar konfunderat på Zayn och låter blicken vandra vidare till honom. Mycket riktigt har han blicken fäst på något bakom oss.

"I think we  have a little fan that did not dare to come to us."

Jag vänder mig nyfiket om och ser en extremt söt liten flicka I kanske sju årsåldern gömma sig bakom sina händer när hon märker att vi allihop tittar på henne.

"I´ll go and talk to her!" Säger jag snabbt och reser mig innan dom hinner säga något.

______________________________________________________________________________________

 

Flickan tittar förskräckt upp på mig när jag kommer fram till henne, hon sitter med ett ungt par som verkar helt uppslukade av varandra och inte har någon tid över för något annat.

"Hej" säger jag mjukt till henne. Det förälskade paret hon sitter hos rycker till och sliter sina blickar ifrån varandra.

"Vem är du?"

"Bara någon som vill prata lite med den här söta flickan. Är hon er dotter?"

"Nej, min syster." Kvinnan som kan vara i 22-årsåldern himlar med sina ögon.

"Åh, förlåt" jag känner hur jag rodnar.

"Vad vill du prata med henne om?" Mannen studerar mig från topp till tå och jag skruvar besvärat på mig.

"Jag och mina vänner undrade bara om hon vill komma över till vårat bord." Jag ser hur den lilla flickan chockat tittar på mig med förhoppningsfulla ögon.

"Varför i hela världen skulle hon vilja göra det. Kan du nu snälla lämna oss?"

"Liz, det är… det är one direction. Snälla, kan jag få hälsa på dom?"

"One direction? Det där pojkbandet?" Både mannen och kvinnan vänder sig nyfiket om. Jag höjer också blicken och tittar mot vårat bord. Killarna ser ut att diskutera något för plötsligt gestikulerar Niall så häftigt att maten på gaffeln han hållit i handen flyger iväg. Han ser ett ögonblick chockad ut innan han brister ut i skratt åtföljt av de andra. Liam som den ordentliga person han är tar snabbt en servett och torkar upp det. Den lilla flickan vid min sida fnissar lågt.

 

"Tycker du om one direction?" Frågar jag henne.

Hon nickar häftigt.

"Snälla? Kan hon inte få följa med över till vårat bord? Jag vet att mina vänner jättegärna skulle vilja träffa henne."

Tillslut nickar kvinnan.

"Men du uppför dig," väser hon.

Jag tror vi båda strålar i kapp och nickar häftigt båda två. Snabbt tar jag hennes hand och hon glider ner från stolen som är lite för stor för henne.

"Vad heter du?"

"Isa."

"Vilket fint namn. Ska jag berätta en hemlighet?"

Hon nickar snabbt och tittar nyfiket på mig.

"Du får inte berätta det för någon? Jag heter Jade, men när jag är med killarna kallas jag bara för J för att ingen ska veta vem jag är. Kan du också kalla mig J?"

"Varför får ingen veta ditt namn?"

"För att människor kan vara så elaka."

Hon nickar kraftigt igen och slänger en hastig blick bakåt mot sin syster.

"Vem är din favorit?" Jag knuffar retsamt till henne och hon rodnar.

"Niall, för han är så söt."

"Det är han verkligen" säger jag.

 

Vi har stannat vid bordet och killarna ler vänligt mot Isa.

"Hey sweetie!" Louis strålar mot den lilla flickan och hon ler blygt tillbaka.

"Hej!" Mumlar hon. Hon håller mig fortfarande i handen men har ställt sig lite bakom mig.

"Du behöver inte vara blyg." säger jag mjukt. "Det finns inga snällare personer än de här killarna."

"Jag förstår inte vad dom säger."

"Jag hjälper dig. Vill du säga något till dom?"

"Att dom är mina idoler?"

"What´s your name, sweetheart?" Undrar Niall medan han stoppar in den sista biten mat I munnen.

"Niall undrar vad du heter."

"Isa."

"That´s a beautiful name!" Liam tittar med sina varma bruna ögon på henne.

"Liam tycker att du har ett vackert namn." berättar jag för henne samtidigt som jag börjar fundera över om Liam skulle vilja ha egna barn någon gång. Han har hela sin uppmärksamhet riktad mot Isa. Dessutom var han så genuint snäll samtidigt som han var väldigt seriös och bestämd. Han skulle bli en perfekt pappa.

"Niall you´re her favorite, Can´t you be a little extra sweet to her?"

"Can you ask her if she wants to come over here and have a hug?"

"Niall vill ha en kram av dig, jag tror alla vill ha en kram av dig. Börja med Liam."

"Liam can you give her a hug?"

 

Isa får långa kramar av alla fem och Niall som är sist lyfter även upp henne I sitt knä. Jag tror aldrig jag har sett någon se så lycklig ut som hon gör när hon sitter där. Niall nynnar lågt för henne och jag kan inte låta bli att dö lite inombords. De här killarna var de bästa personerna jag någonsin hade träffat och förmodligen kom att träffa under mitt liv. Jag möter Liams blick och tar försiktigt hans hand och kramar den hårt. Han ser glad ut. Varje gång jag rör vid honom skiner han upp och det får mitt bröst att nästan sprängas av lyckokänslor. Tänk att han kunde bli så glad över något som jag gjorde. Han skulle bara veta att jag mest av allt i hela världen skulle vilja dra honom tätt intill mig och aldrig släppa. Att om jag hade kunnat skulle jag frysa just det här ögonblicket, bara för att han ser så lycklig och förvånad ut över att jag tar hans hand.

"How do you ask in Swedish if she wants ice cream?" Liam har lutat sig närmare mig för att bara jag ska höra och jag ler brett mot honom.

"You can say, for example; Isa, vill du ha glass?"

Liam försökte sitt bästa och jag skrattade nästan ihjäl mig åt hans försök.

"It sounds good, ask her now." Jag ler uppmuntrande mot honom.

"Isa?" Den lilla flickan tittar förvirrat på honom.

"Vill du ha glass?"

Hennes ögon vänds genast mot mig och jag ler glatt mot henne och hon nickar försiktigt.

"Kom då!" Säger jag.

De andra killarna tittar förvirrat på mig och Liam som ser väldigt nöjd ut.

"What the…?" Harry ser förvirrad ut.

"We are going to buy some ice-cream in the store next to the restaurant. Do you want to follow?" Liam ser frågande på de andra.

"But can we just take her with us like that?"

"We can ask" säger jag snabbt.

Jag och Liam tar Isa i vars en hand och går mot hennes syster.

"Hej igen." säger jag så vänligt jag förmår.

De tittar irriterat upp på oss.

"Vi undrar bara om vi kan ta med Isa och handla lite glass? Skulle det vara okej?"

"Gör vad ni vill, så länge hon är tillbaka här inom två timmar."

"Säkert?" Undrar jag glatt.

Kvinnan tittar irriterat på mig.

"Ja om ni tycker det är underhållande att släpa på henne så gärna för mig."

"She has ears you know." säger jag irriterat. Varför var hon så elak mot den lilla flickan. Jag hade aldrig sett något så sött som Isa förut. "Vi är tillbaka om två timmar!" säger jag sedan snabbt och drar med mig både Isa och Liam mot dörren.

 

"Great news guys! We will babysit Isa for about two hours."

"You are crazy, you can´t just take her from her family." Harry ser chockad ut.

"Yes I can. Her sister said we could do whatever we wanted with her as long as she was back in two hours. So... who is up for doing this to the best two hours in Isa's life?" frågar jag glatt.

Killarna tittar på varandra innan dom ler och sträcker upp vars en näve i luften.

"We´re in!"

______________________________________________________________________________________

 

Heeej! Inte nöjd med det här kapitlet ett dugg - men ni får det ändå. Bara för att jag har så dåligt samvete. ;)

 

Förlåt för dålig uppdatering, men de här senaste veckorna har varit galna. Det här är min första helt fria dag på jag vet inte hur länge. Ska i alla fall försöka planera in lite fler kapitel inom en inte alltför lång framtid, det lovar jag. ;)

xx

♥