"Great news guys! We will babysit Isa for about two hours."
"You are crazy, you can´t just take her from her family." Harry ser chockad ut.
"Yes I can. Her sister said we could do whatever we wanted with her as long as she was back in two hours. So... who is up for doing this to the best two hours in Isa's life?" frågar jag glatt.
Killarna tittar på varandra innan dom ler och sträcker upp vars en näve i luften.
"We´re in!"
_________________________________________________________________________________________
"Isa, jag hoppas det är okej att du hänger med oss en stund? Vill du det? Säg nej annars."
"Nej jag vill vara med er. Ni är så snälla." Jag ler glatt mot henne samtidigt som Zayn lyfter upp henne på Nialls rygg. Hon tjuter till av lycka och slår armarna om hans hals.
Min kamera åker genast upp och jag tar snabbt några bilder.
"So ice-cream first, and then?" Zayn ser förväntansfullt på oss.
"Vad vill du göra efter att vi köpt glass Isa?"
"Parken."
"She wants to go to the park a few blocks away. We can sit there and eat our ice creams. But we have to go along a few streets to get there, should that work?"
Killarna nickar och Louis går för att upplysa vakterna om våra planer.
Glassbaren vi kommer in i är verkligen rena himmelriket, och trots att vi allihop precis ätit så mycket som vi bara orkat, väljer vi stora glasstrutar fyllda med olika sorters glass.
Isas ögon är stora som golfbollar och jag kan inte låta bli att le åt henne. Det kändes så skönt att göra något sådant här för någon annan.
Tjejen i kassan blir märkbart nervös när hon ser vem hennes kunder är. Som tur är, är affären tom på andra gäster och vi kan välja och vraka ifred utan fans som vill ta bilder och ha autografer. Tjejen bakom kassan får förstås en bild med killarna som hon säger att hon tänker sätta upp i affären. Jag visste att det var ganska vanligt med så kallade kändisväggar. Mycket riktigt ber hon dom också att signera en bit av väggen. Jag undrar vad glassbarens riktiga ägare kommer att tycka om det hela men skrattar gott åt hela situationen och tar en hel del bilder. Till slut kan vi i alla fall lämna lokalen med enorma glasstrutar. Jag trugade även på att de fyra vakterna skulle få vars en strut. Killarna hade lett och himlat med ögonen men gått med på det. Isa som fortfarande sitter på Nialls rygg gör sitt bästa för att inte spilla glass över hans rygg.
"This taste so good!" Utbrister Louis och jag nickar medhållande samtidigt som min blick inte kan låta bli att dras till Liam för att få veta vad han tycker. Så var det hela tiden, vad som än hände och vem som än säger något så märker jag hur min blick automatiskt dras mot Liam för att se hans reaktion. Jag undrar om det var normalt.
Jag undrar om det är tillfälligheter eller om han planerar det men vid flera tillfällen kommer Liam så nära att vi stöter i varandra där vi promenerar längs gatorna. Varje gång ler han retsamt mot mig och varje gång slår mitt hjärta dubbelslag och jag rodnar. Jag vet inte varför men så fort jag är ifrån honom bara en liten stund så blir jag nervös igen av hans närhet. Man tycker att jag borde vant mig, vi hade trots allt spenderat det mesta av dagen tillsammans men inte. Jag ler snett mot honom eftersom jag förstår att han ser mina röda kinder. Jag undrar vad som rör sig inne i hans huvud. Vad han tycker om det hela och framförallt vad han känner. Om det var något jag önskade i den stunden, förutom att den aldrig skulle ta slut, så var det att jag skulle kunna läsa Liams tankar. Det var så svårt att veta. Och jag hade inte det självförtroendet eller det egot att tro att han faktiskt tyckte om mig. Tyckte om mig på riktigt.
_________________________________________________________________________________________
Heeeej! Här kommer en del av kapitel 33. Nästa del får ni imorgon så var säkra på att ni kikar in även då! :)
Jag skriver för fullt på den här novellen för tillfället, även om det är stycken som kommer att utspela sig längre fram. Men det är ändå skönt att det har börjat lossna igen.
Jag kan redan nu avslöja att fortsättningen på den här novellen kommer att skrivas som en egen novell. Det blir helt enkelt smidigare så. Jag vet i princip exakt hur den här novellen ska sluta och jag hoppas ni är lika spända på det som jag är! =)
xx
♥