midnightmemoriies.blogg.se

Jag lyssnar på Liams och Jades smågnabb och ler roat. Liam var så överbeskyddande trots att Jade verkligen inte verkade behöva det. Hon verkade så stark. Eller kanske var det därför Liam var så beskyddande. För att hon skulle känna att det var okej att vara svag ibland. Han hade sett helt förstörd ut och skyndat bort till henne när Jades telefon ringt och vi hört hur hennes röst liksom bara stängts av. Det hade varit obehagligt och jag kunde inte förstå vad som kunde frambringa en sådan reaktion. Jag hoppas bara att hon anförtror sig till Liam och att han finns där för henne. Jag undrar hur det kändes att bry sig om någon annan så mycket som Liam brydde sig om Jade. Och som jag kunde se att Jade brydde sig om honom. Hennes ögon drogs till honom hela tiden. Det var nästan lite lustigt. Jag var verkligen glad att Liam hade funnit Jade, jag undrade bara hur dom skulle lösa allt. Hon bodde i Sverige, han i England. Han turnerade världen runt, hon gick fortfarande i skolan. Men det var tydligen bara i några månader till om jag förstått det rätt, så det var väl egentligen inget problem. Hon fick väl flytta till England sen. Liam hade en stor lägenhet. Dom var förstås inte ett par än, men alla med mer än ett öga kunde ju se vart detta skulle leda. Jag flinar för mig själv och jag ser hur Zayn tittar på mig. Jag nickar mot Liam och Jade borta vid dörren och Zayn ler också och gör tummen upp. Jag förstod att han var glad för sin bästa väns skull. Vi hade faktiskt varit lite oroliga över det här mejlandet med någon mystisk tjej - från Sverige av alla ställen, även om vi inte sagt något om det till Liam. Vi hade absolut inte vågat nämna något om våra farhågor till Liam. Han hade verkligen levt för de där stunderna vid datorn. Han hade varit något av det osocialaste man kunde tänka sig de här senaste månaderna och bara suttit bänkad i soffan eller på sitt rum med datorn inom räckhåll och väntat på svar.  Men hur kunde vi ens veta att det var en tjej på andra sidan skärmen liksom? Men Jade hade visat sig vara helt underbar. Hon hade snabbt kommit in i gänget, vilket var tur. Det var jobbigt när någon av oss hade skaffat flickvän som de andra inte gillade. Det gick nästan inte. Jag undrar förresten hur dom kom i kontakt med varandra från första början, Liam och Jade. Måste komma ihåg att fråga Liam om det någon gång.

Jade och Liam viskar hejdå innan dom försvinner ut genom dörren och jag faller tillbaka i mina funderingar igen. Harry och Louis ligger tätt ihop slingrade, precis som förr. Bra. Det hade känts så konstigt när dom undvek varandra. Inget hade varit som vanligt då. Jag hade förstått att det var Jade som hade pratat med Louis. Men vad hade hon sagt till honom som vi inte redan sagt?

Jag känner hur mina ögonlock börjar bli tunga. Det var jobbigt att resa så mycket som vi gjorde och ännu jobbigare att hålla den takten vi höll hela tiden. Men jag älskade det. Jag hade fått allt jag drömt om och mer därtill. Det var egentligen helt sjukt. Inget jag föreställt mig kunde förvarnat mig om hur det skulle kännas att stå på scen inför flera tusen människor, som skrek mitt namn. Inget kunde förvarnat mig om hur det skulle kännas att vara en femtedel av världens största pojkband. Inget kunde förvarnat mig om hur det skulle kännas att bli ihopsatt med fyra främmande pojkar som senare skulle bli mina bästa vänner och bröder. Och hur det skulle kännas att erövra världen tillsammans med dom. Den känslan var något bara vi fem kunde förstå.

__________________________________________________________________________________________

Ett kort litet kapitel, men bättre än inget alls kanske? Den här delen är som ni märker ur Nialls perspektiv.

Det blir inte så många kapitel ur de andra killarnas perspektiv, men ett par ska jag väl kunna se till att få in under novellens gång i alla fall. Om 1-2 kapitel kommer det t.ex. ett kapitel ur Zayns perspektiv, så det får ni helt enkelt hålla utkik efter! :) 

xx