midnightmemoriies.blogg.se

"Vi är inte systrar Jade."

Jag rycker nonchalant på axlarna.

"Kanske inte."

"Det är vi inte så tro inget annat. Du bor här för att det skulle vara olagligt att slänga ut dig."

Jag biter mig i läppen och stirrar i chock på bilden av Liam. Hans ögon tittar allvarligt tillbaka på mig. Hade hon precis sagt det där?

__________________________________________________________________________________________

 

 

Oj, hade jag precis sagt det där? Jag tittar mig oroligt omkring för att vara säker på att ingen har hört mig. Det kunde bli obehagligt i sådana fall. Mest orolig är jag över att Marcus ska ha hört mig. Han försvarar henne ibland och Marcus är någon som jag känner respekt för. Han är populär och har många vänner, bara genom att vara sig själv. Jag avundas honom det. Själv måste jag varje dag kämpa för min plats som drottning. Jag blir plötsligt arg. Varför stirrade hon så på Liam? Han var min. Hon såg ut att vara djupt i sina egna tankar. Kanske hade hon inte förstått tidigare att det inte var någon som ville ha henne i det här huset egentligen? Att hon inte betydde något. Jag hatade Jade. Hon såg ut precis så som jag hade velat se ut. De där ögonen och den där kroppen fick pojkarna i skolan att fantisera om henne. Men jag hade sett till att ingen vågade andas ett knyst om det. Tyvärr fanns det ett par nollor som trotsade mig och var vän med henne i alla fall. Men inte var det många. Jag ler hånfullt för mig själv och tittar upp på planschen. Inte ens tanken på hur mycket killarna var emot mobbing fick mig att backa. Hade jag berättat för dom hade dom förstått mig, det var jag säker på. Jag var tvungen att bete mig på det här viset. Annars hade jag inget. Var inget.

 

"Kan du sluta dregla över min pojkvän?" Fräser jag argt. Hon tittar förvirrat på mig.

"Din pojkvän?"

"Han vet bara inte om det än." säger jag enkelt. Det var en självklarhet för mig. En dag skulle jag träffa killarna och Liam skulle bli störtförälskad i mig. Jag hade hatat Danielle, och var mer än glad över att hon var ute ur bilden nu. Zayn skulle också fungera, eller Harry. De andra två var inte i min smak på samma sätt. Jag gillade inte killar som skulle hitta på skämt hela tiden och driva med en. Jag hatade när folk skrattade åt mig. Det var det värsta jag visste.

"Jag förstår." säger hon lågt och jag ser hur hon kramar den där förbannade kameraväskan hårt intill sig. Vad var det hon fan så underhållande i att knäppa en massa bilder hela tiden?

"Vad har du där?" Undrar jag och försöker rycka till mig kameraväskan.

"Rör den inte!" Säger hon kallt och stirrar ilsket på mig och i det ögonblicket visste jag att jag var tvungen att få tag på den där kameran för att se vad det var för sorts bilder hon hade på den.

"Visst." säger jag nonchalant. "Spring in på rummet nu och gråt över den familj du inte har."

Hon tittar på mig med huvudet lite på sned.

"Tror du på fullt allvar att jag skulle gråta över dig? Över din pappa?" Ett litet skratt slinker över hennes läppar och jag känner hur det kokar i mig. "Vet du vad El, om någon månad är jag borta härifrån och lever livet, medan Du fortfarande är kvar här i detta ruttna skithus. Hur känns Det?" Hon vänder om på klacken och drar igen sin egen dörr bakom sig.

"Du är fan en jävla psykopat." ropar jag efter henne.

 

Jag smyger fram mot hennes dörr när jag inte får något svar av henne efter mitt utbrott och trycker örat tätt mot den. Det skulle vara jävligt pinsamt om någon kom på mig med att tjuvlyssna på vad Jade hade för sig inne på rummet men nu var jag så arg hade jag inte kunde tänka klart eller orkade bry mig. Jag hör hur hon nynnar med till en låt jag väl kände igen. Truly Madly Deeply. Vad fan? Hade hon börjat lyssna på deras musik nu? Plötsligt hör jag hur det ringer där inne.

"Liam!" Hör jag henne utbrista. "I´m so glad you call me."

"No, I listen to some music. Yeah. Five angels you know. No don´t tell the others I said that." Hon fnissar lite.

"Liam! I said don´t! Yeah I can´t wait to tomorrow. I´m so excited to hear you." Det blir en stunds tystnad och jag väntar spänt på fortsättningen.

"Yeah I´m going to think about your offer. And sorry for my outburst before, but I can take care of myself... eum just wait a second Liam." säger hon plötsligt och jag hör snabba steg närmar sig dörren. På snabba fötter springer jag iväg till mitt eget rum. Jag struntar i om hon hör mina fotsteg, är jag inte där kan hon inte bevisa något.

 

Vem tusan var den här Liam? Och vad hade Jade pratat om? Vad skulle hon göra imorgon? Och vad var det för erbjudande hon pratade om? Jag blänger ilsket in i väggen när jag plötsligt kommer ihåg varför jag varit så arg när jag kom hem. Terese, Jades klasskompis hade sett dom på mcDonalds och berättade nu för alla hur snygg Liam är och hur kära dom verkade vara i varandra. Frida som hade gjort ett så bra jobb med att sprida ut att han var en ful gammal äcklig gubbe. Jag kände bara för att vråla av ilska. Allt skulle Jade få. Nu hade hon tydligen en skit snygg pojkvän också, en engelsk sådan dessutom! Ännu en anledning till att hata henne ännu mer. Om det nu ens gick. Vilket jag inte trodde.

__________________________________________________________________________________________

 

Jag lovar och svär att nästa kapitel är roligare, men tills dess får ni stå ut med de här två sista kapitlena som nästan får mig att skämmas. Nästa kapitel kommer i alla fall upp antingen imorgon eller på lördag, So stay tuned! :)

 

 xx

♥