Jag masade mig upp ur den bekväma sängen och kände kylan omsluta mig. Med en trött och något dimmig blick plockar jag upp en tidning och slänger på Louis i sängen bredvid.
"Louis! Time to get up." väser jag irriterat. Jag hatade verkligen att gå upp tidigt. Det var det värsta jag visste och i vanliga fall är det jag som alltid ligger kvar längst i sängen.
Jag hör hur någon stönar irriterat och rynkar på pannan, det där var inte Louis.
"Niall? What the hell are you doing here?" Undrar jag förvirrat.
"Louis asked to switch rooms with me. I hope that's okay. It was just for the night."
"Of course Ni! I was just so shocked. I really must have been tired last night."
"Yeah, You slept pretty hard." Han flinar mot mig och genast känner jag att något nog inte stämmer.
"What have you done?" Undrar jag ilsket.
"I haven´t done anything at all! I´m innocent as a little lamb."
"In your dreams maybe." säger jag frustrerat och masar mig mot badrummet. Det var inte en lugn stund när vi killar var samlade. Vi drev alltid med varandra, vilket var bra för det fick oss att allihop hålla fötterna på jorden. Det hade varit lätt att flyta iväg på berömmelsens vågor om vi inte hade haft varandra. Jag stirrar chockat på min spegelbild och kan inte riktigt ta in hur jag ser ut till en början.
"Niall!" vrålar jag ilsket. Och jag hör höga fniss utifrån rummet och en dörr som smäller igen.
"Coward!" Muttrar jag.
Killarna hade roat sig med att rita mustasch i ansiktet på mig och skriva dit texter som I love Louis. I can´t live without Niall & Hazza. Liam is my fav. Exakt sådana texter som fansen alltid gick runt med på våra konserter.
Hur jag än skrubbar vill det inte försvinna helt. Och tillslut inser jag att det helt enkelt är hopplöst. Med ett stön gör jag mig iordning på det tomma hotellrummet. Ingen av de andra hade vågat komma hit och det gjorde dom förmodligen rätt i. Alla visste hur viktigt mitt ansikte var för mig. Jag flinar för mig själv. Lite fåfäng var jag nog allt. Plötsligt knackar det på dörren.
"What?" Vrålar jag ilsket.
"Can I come in?" Hör jag Liams oroliga röst utanför.
"Yeah," muttrar jag.
"Wow, what´s happened to you? Naw, Am I your favorite Zayn?" Säger han när han gått närmare och studerat textraderna i mitt ansikte.
"That I was hoping you could answer?" Fräser jag
"No I haven´t been on this. I went back to my room when I come back från Jades and then I called her. But I think you look cute." flinar han.
Jag himlar med ögonen. Jag borde ha förstått att Liam inte var inblandad I det här skämtet.
"Thanks mate! Do you have anything that can fix it?"
"No, sorry." Han skakar förtvivlat på huvudet. "But wait, maybe Jade has something? She´s a girl and they used to have those kind of stuff."
"Yeah, please ask her."
Jag ser hur han ivrigt tar fram telefonen och börjar knappa in ett meddelande.
_________________________________________________________________________________________
Hej! Kapitlet dök inte upp igår eftersom jag har jobbat i princip 24 timmar på två dygn, men ni får det idag istället! Det är ur Zayns perspektiv och jag tycker nog ändå att jag fick till det ganska bra. ;) vad tycker ni?
Såg nu att kapitlet var väldigt kort, men det är kanske bättre än ingenting alls. Vi får ser om jag hinner gottgöra er ikväll med ytterligare en del. :)
xx
♥