THEY DON`T KNOW ABOUT US - kapitel 25

"Hurry now! The sooner we come to Jade, the faster we can find out what the news says! Paul has to know it too."

"He's outside and wait for us."

 

I samlad trupp lämnar vi hotellet med uppfällda huvor. Tydligen har dom inte vetat vilket hotell vi bor på eftersom inte en enda människa syns till utanför. Något positivt åtminstone och en stor lättnad för oss allihop.

__________________________________________________________________________________________

 

Jag flinar stort för mig själv efter samtalet med först Zayn och sen Liam. Jag tyckte det var så skönt att kunna prata så med Zayn, att det gick att driva med honom och att allt flöt på liksom. Det var likadant med Louis och Niall igår. Harry hade jag inte hunnit prata så mycket med. Jag hoppades verkligen att dom accepterade mig. Men det verkade ju nästan så, eller?

Med lätta steg trippar jag ner för trappan och får en chock när jag ser alla sitta samlade i köket.

"Vad gör alla uppe så tidigt?" Undrar jag förvånat.

"Vi får väl gå upp när vi vill, Jade." säger Ellen ilsket.

"Såklart, det brukar bara inte höra till vanligheterna." mumlar jag.

"Så Jade, hur går det med Leeyum?" Flinar Marcus mot mig. Jag ger honom bara en trött blick.

"Ja han är ju ingen äcklig gammal gubbe i alla fall." fräser jag.

"Eh, ja det ja.. Det var bara Frida som försökte verka rolig."

"Ja, HaHa, jag skrattar så jag kissar på mig."

"Inga sådana ord vid matbordet Jade." ryter Rolf och jag blänger på honom.

"Visst. Ursäkta mig."

"Får vi träffa honom?"

"Nej"

"Kom igen!"

"Nej säger jag!"

"Tråkmåns, jag tror inte ens han finns!"

"Tro vad du vill."

"AHHHHHHH!!!! OH MY GOD!"  Ellen skriker så högt att jag slår till mitt nästan urdruckna mjölkglas. I slowmotion ser ju hur det faller och Rolf börjar vråla på mig.

"För helvete Jade! Kan du göra något rätt någon gång din klumpiga unge?"

Jag hör honom inte för jag har fått syn på samma sak som Ellen skrikit över.

VÄRLDSKÄNDA POJKBANDET ONE DIRECTION PÅ HEMLIGT BESÖK I MALMÖ!

Oboy! Helvete. Helvete. Helvete. Vad ska jag göra. Sms:a Liam? Eller vänta med att berätta det tills de har plockat upp mig? Nervöst biter jag mig på tumnageln och trummar med foten. Shit. Jag visste att det var en värdelös idé att åka och bowla med killarna. Varför hade jag kommit på det ens? Dom hatade mig förmodligen nu. Jag känner hur tårar pressar på i ögonen medan Rolf fortsätter vråla på mig för mjölkens skull och Ellen bara sitter och tjuter okontrollerat.

"Kan ni hålla käften!" Vrålar Marcus plötsligt och allt blir knäpptyst.

"Du använder inte sådana or…" börjar Rolf

"Du sa precis helvete, det är också ett ord man inte använder pappa!" Rolf blänger på honom men jag kan inte låta bli att se lite tacksamt på honom.

"Men fattar ni? ONE DIRECTION är HÄR! HÄÄÄR i Malmö av alla platser! Det är ödet, jag lovar er! Nu är det dags för mig att träffa dom!"

"Men lägg av sis." stönar Marcus. "Hur ska du ens hitta dom från första början?"

"Åh, nu när alla vet att dom är här kommer det inte bli svårt för någon att spåra upp dom."

FAN FAN  FAN! Jag hade förstört hela den här veckan för grabbarna.

"Jade, se till och torka upp det här nu!" Rolf blänger på mig och jag reser mig snabbt och hämtar en trasa, precis när jag är färdig och har sköljt ut trasan så plingar det till i min mobil.

Jag kan inte låta bli att le åt hans sms, 15 minuter. Jag svarar honom snabbt och biter mig än en gång nervöst i tummen medan jag följer minutvisaren på klockan som sitter i köket.

 

Are you coming out? we are here now! Xx

Jag rycker till av det plötsliga plinget och reser mig hastigt.

"Kan jag få tidningen Ellen?" Ber jag så snällt jag bara kan.

"Skaffa dig en egen!" Fräser hon.

"Ja, den där tidningen lämnar inte köket." säger Rolf kallt.

Jag rycker på axlarna. Då fick jag väl köpa en egen. Snabbt rusar jag in på mitt rum, hugger tag i kameraväskan och rusar ut till hallen igen.

"Hejdå, sticker nu." ropar jag bara för att vara artig.

"När kommer du tillbaka?" Min mamma har dykt upp bakom mig och jag möter hennes trötta blick.

"Jag vet inte. Ikväll kanske." säger jag nonchalant.

"Okej, men du kan väl skicka ett sms."

"Om jag kommer ihåg det."

Varför höll hon på så här nu? Hon bryr sig aldrig, så varför nu? Kan det bero på orden jag skrek åt henne igår? Jag kommer på mig med att veligt stå kvar i hallen och tugga på min läpp medan jag granskar mig i spegeln. Jag hade ett par tighta mörkgråa jeans på mig och en svart söt topp. Det var en enkel men ändå fungerande outfit tyckte jag själv. Men jag hade aldrig varit särskilt insatt i det här med kläder för att vara ärlig.

Jag lägger genast märke till den stora svarta bilen som står parkerad på andra sidan gatan. Det är Paul som sitter bakom ratten. Jag känner igen honom trots solglasögonen och kepsen. Var det den vanliga förklädnaden för kändisar och deras livvakter? Kom igen liksom!

Andfått springer jag över vägen. Dörren står redan öppen på andra sidan så det är bara för mig att tränga ihop mig med Niall och Liam där bak.

"I´m so sorry." flämtar jag fram. "The news…"

"you really need to work on your fitness, Jade!" Flinar Liam och jag blänger på honom.

"Shut up Liam, we have more important things to deal with at the moment than how bad shape I'm in."

Resten av killarna flinar stort.

"Don´t you care?" Utbrister jag

" It happens all the time, there's nothing you can do about it. These damn papparazzi´s is everywhere." säger Louis.

"But it´s my fault! If I had not suggested bowling .."

" It´s not your fault, Jade." Liam tittar lugnt på mig och jag drunknar nästan I hans ögon.

" Yes, it is." viskar jag.

"No."

" Ellen said that now that everyone knows that you are here, it will be very easy to track you. Is that true?"

"Yes, unfortunately it is probably so." säger Niall dystert.

" You will not be able to go out at all! Liam ..."

"Some places are bound to secrecy, nightclubs and restaurants, and so, so no, we will still be able to find something to do, you need not worry. It's not like this is the first time this happens." Harry tittar lugnande på mig men jag känner mig fortfarande skyldig till allting.

" What has the newspapers write then?"

"I don´t know, I just saw the headline. World renowned boy band One Direction on secret visit to Malmö. I did not bring me the paper, so I thought I would buy my own. Around the block here, there is a newstore, I'll run off and buy one?"

" Yeah, that’s probably a good idea", säger Paul plötsligt från förarsätet. "It may be helpful to know how much they actually know about the boys' visit here."

Jag nickar kort och hoppar ur bilen så fort Paul har stannat vid en parkeringsruta ett tiotal meter från tidningsaffären.
 
________________________________________________________________________________________
 
Här har ni kapitel 25, inte lika välskrivet som de andra känns det som. Men det är något i alla fall. Har ni funderat på mina frågor i förra inlägget? Om ni inte har sett det så kolla under det här kapitlet! Snälla! :)
 
xx

Kommentera inlägget här :