Vi kommer ut från McDonalds och jag himlar med ögonen.
"I can´t understand that Frida goes around saying that."
"Don´t worry about it." Liam rycker på axlarna och jag suckar. Han hade väl rätt, men ändå. Vi går tysta, sida vid sida.
___________________________________________________________________________________________
Sjön och dess omgivning har aldrig varit så vacker som den är när jag sitter där med Liam vid min sida. I flera timmar sitter vi där och bara äter, pratar, retas med varandra och skrattar, framförallt skrattar. De där timmarna vid sjön är fyllda av skratt och jag vet att jag aldrig kommer att glömma dom. Efter att Liam har tittat på mina morgonbilder börjar han knäppa en massa bilder på mig istället. Jag skrattar och försöker brotta ner honom i hopp om att få tag på kameran. Det är förstås meningslöst.
"Is it allowed to take pictures of you or is it something we should avoid?" Undrar jag nyfiket. Jag skulle så gärna ha en bild på honom som jag kan plocka fram I framtiden för att minnas den här dagen extra tydligt. Jag kommer alltid ha den här dagen sparad i mitt minne ändå men en bild skulle göra allt mer verkligt. Det skulle bevisa att det här inte bara var en dröm. Han tittar besvärat på mig och biter sig i läppen. Jag suckar besviket, inga bilder alltså.
"Eh, I don´t know if I can take that risk Jade. I'm afraid that when you got a picture of me ... Well you might leave me to sell it dearly to some newspaper."
Jag tittar chockat på honom. Trodde han verkligen det om mig? Jag biter mig sårat i läppen.
"Liam. I would never…"
Plötsligt brister han ut i skratt och slänger sig över mig.
"Got ya! Haha you should have seen your face. Sure you can take pictures, you just make sure that no one else can see them. Still, at least."
"Oh you should just know what I hate you at the moment Liam! I thought…" Jag ligger på rygg i det halvhöga gräset med händerna för ansiktet. Han plutar med underläppen och gör värsta puppy facet.
"Give me the camera and I will perpetuate your sweet face."
"Jade! I'm not pretty." muttrar han.
"What are you in that case?" Jag tittar retsamt på honom. Det här skulle bli intressant. Han rycker nonchalant på axlarna.
"Hot, sexy, gorgeous, best, delicious. Pick your favorite." Han blinkar med ena ögat mot mig och jag fnissar men kan inte låta bli att rodna över hans intensiva blick. Hans ögon. Åh man kunde dö för mindre det var jag helt säker på. Jag var så glad att han slängt av sig sin mössa och sina solglasögon så fort vi kommit fram till sjön. Men det medförde också att mitt hjärta stannade varje gång jag mötte hans blick. Det var helt klart… hälsofarligt att umgås för länge med honom kände jag. Och ändå var det här inget mot smärtan jag skulle känna när han var borta. Jag skakar på huvudet som för att göra mig kvitt extra irriterande flugor eller något. De där tankarna skulle sabba min dag totalt om jag lät mig själv tänka på dom. De var alltså förbjudet område när jag var med Liam. Inget fick förstöra de timmarna jag hade med honom. Jag tar emot kameran av Liam och tar andäktigt ett första kort av honom. Snart spårar det ur och kameran fylls sakta men säkert med bilder. På några av bilderna försöker vi få plats båda två i bild. Alla som har försökt ta bild på sig själv med en systemkamera vet hur svårt det kan vara. Tillslut är jag helt utmattad och slänger mig återigen på rygg i gräset. Snart gör Liam mig sällskap. Han tar lugnt och stilla min hand i ett fast grepp.
"Is this okey?" Jag nickar svagt med ett litet leende på läpparna. Tänk att han bad mig om tillåtelse… Han var bara helt… perfekt.
"Tell me about the lads. I know nothing about them."
Han nickar ivrigt och jag känner att det var en bra idé av mig.
"They are the best! Hm ... I don´t really know where to start." Han ser ut att fundera en stund på vad han ska saga. "Well… Zayn is my very best friend in the band. They're all my best friends, but not as Zayn. he and I ... we are equal in any way. He is also very serious. A little shy at first, perhaps, does not say much when he does not know the person in question."
"You've not got any problem with that Liam. Where are your similarities somewhere? I can´t see them." säger jag retsamt.
"Shut up Jade!"Han blänger på mig och jag ler brett mot honom.
"Äsch! Continue instead."
" I actually try but you interrupting me."Jag gör en tydlig min av att knipa ihop läpparna och han ler nöjt.
"Where was I? Ah Zayn then ... People would have it to that he's a bad boy but he is really not. But he is quite vain and can´t go anywhere without being fixed up first." Liam ler brett. "We always make fun of him for it but he doesn´t care. Louis is the oldest of us, but he seems most of the time the youngest. It is he who can find on all the weird things that we naturally tend to be involved in one way or another. but he has a serious side too. He and Niall are the most open-hearted people I have ever met. They are so kind to everyone and wish everyone well. Harry is… Harry. He is the youngest but he is also the most popular. I guess it´s because of his hair." iam flinar lite. "He is a real womanizer, not always but sometimes he used it. He is very serious when it really counts. He knows when it´s time to stop piffle and be serious. I admit that it has always been a little competition between us two. Who is really the best?" Liam ser lite brydd ut ett tag och jag förstår honom. Jag drar mig till minnes någonstans att jag hade hört att Harry var deras frontfigur just för att det var han som fick all uppmärksamhet och publicitet men att Liam var ”the leadsinger”. "Last but not least, we have of course Niall. Irish. Need I say more? He´s crazy. He eats all the time, is almost always happy and have energy for ten people. Actually I can´t say who is the most popular of him and Harry. Niall has like his own fan club. Niall is the one who takes this best of all of us. He is so grateful for every second, something the rest of us might have a tendency to forget. You become too used simply. But Niall never forget, ever reminding us."
Han gör en paus och för första gången ser jag nästan fram emot att träffa de här killarna. De var helt normala människor precis som jag. Med en enkel skillnad. Dom levde sin dröm.
"The lads sounds very nice, Liam." Jag ler mot honom men han verkar inte höra, han sitter nersjunken I sina egna funderingar. Han har en allvarlig rynka mellan ögonbrynen.
"I can´t see One direction without even one of these guys. Sometimes I think about how it would have been if they put together just the three of us or four. What did that they put together just us five? Among all the contestants? There were more guys in our age, but it was just us five they chose. Why?"
Jag sitter tyst en stund innan jag ler mot honom.
"At first, because you probably didn´t catch what I said before, the lads sound very nice. Secondly, don´t think so much on how things could have been. Be happy and grateful that it turned out the way it is, that just you five guys got the chance, and that you are doing so well together as a group. I guess those judges saw something special in each and every one of you. And third." säger jag och lutar mig närmare ... "I know who I think is the best." Han vrider på huvudet och ler brett mot mig.
"Who?" Säger han retsamt.
"As I sat and pondered this morning I wondered if I would ever see you doing what you love so much. Singing. So for the first time in my life, I went on Youtube and searched for music videos on you. I've probably seen them all now. You are awesome Liam. Never doubt it. Your voice gave me goose bumps. You look so happy when you sing. All five does."
"I am very happy when I'm singing and I'm glad it shows. What did you think of us? Still ridiculous?" Han kittlar mig I sidan.
"No, stop! Will you never let me forget that?"
"Not until you say we are the best!" Nu skrattar jag så mycket att jag inte kan få fram ett enda ord.
"Li…Liam! St…stop! You a…are the best! You´re amazing. And I think you have a new fan."
"I knew it." säger han nöjt.
Jag räcker ut tungan mot honom och jag kan se hur hans ögon fastnar vid min mun. Allting blir tyst. Det känns faktiskt som att hela universum tystnar och följer händelseförloppet mellan oss. Jag ligger andfått kvar på rygg och han har rullat över på sidan. Det är kanske trettio centimeter mellan våra ansikten. Långsamt närmar han sig. Han skulle kyssa mig igen. Han skulle verkligen kyssa mig igen. Och den här gången hade jag inga planer på att dra mig undan. Min blick är fäst på hans vackra ansikte. Jag förstod inte hur en så vacker varelse som han skulle kunna tänkas vilja ha mig. Det var inget speciellt med mig. Jag var bara… jag. Jag hade så gärna velat veta vad det kunde vara för tankar som snurrade runt inne i hans huvud just precis nu. Femton centimeter kvar innan hans läppar skulle pressas mot mina och jag skulle dö. Förmodligen. Eller kanske inte. Men svimma för första gången i mitt liv skulle jag förmodligen göra. Det hade ju varit väl så nära igår. Mina läppar dras upp i ett litet leende och han ler också. Jag kan känna hans varma andedräkt svepa över mina läppar, snart så… Då skär ett högljutt oljud genom luften. Vi rycker båda till och slår ihop våra huvuden. Jag stönar högt och tar mig för näsan där Liams panna träffat mig.
"Oh gosh Sorry Jade. I´m so so sorry." Jag skakar bara på huvudet och kniper ihop ögonen om tårarna som hotar att tränga fram. Han stirrar på mig med uppspärrade ögon.
"Liam! Just answer the stupid phone!"
"Oh." Han flinar lite och jag himlar med ögonen trots smärtan i näsan.
"What?" Ryter han i telefonen och jag kan inte låta bli att le lite.
"You call very inconvenient. You disturb!.... You got me to nock Jade… Screw you! Calm down, The clock isn’t that much. Oops, half past four? Yes, yes we forgot the time. Yeah, see you soon." Irriterat avslutar han samtalet.
"Eh, the lads wonder if we are coming today. But how did it go? I'm so sorry." Han böjer sig fram och inspekterar min näsa. Sen chockar han mig genom att försiktigt trycka sina läppar mot den och jag biter mig förvirrat i läppen men kan inte låta bli att le mot honom.
"Thanks, now I feel much better. But it's time now, then?"
"Yes, now it's time."
__________________________________________________________________________________________
Kapitel fjorton mina vänner! Nu är det dags för Jade att träffa de andra killarna. Hur tror ni att det går? Kommer dom att tycka om henne? Kommer hon att tycka om dom?
xx
♥