“Det blir 349 kronor och så måste filmerna tillbaka inom tre dagar” säger tjejen vänligt i kassan, omedveten om att det befinner sig två superkändisar i butiken och uppståndelsen en bit bort. Jag häpnar dessutom över mängden godis Niall har plockat ihop och biter ihop tänderna. Jag borde ha låtit honom betala det själv.
”Jag ska se till att dem är här då. Hejdå.” Jag vinkar snabbt med ena handen och promenerar ut ur butiken. Jag hinner se att Louis och Niall fortfarande står och pratar med de tre tjejerna och himlar med ögonen. Så typiskt dem att inte kunna sitta kvar i bilen och vänta som resten av killarna.
__________________________________________________________________________________________
”Where are Louis and Niall?” undrar Liam när jag hoppat in i bilen. Ännu en gång himlar jag med ögonen.
”Fans.” Jag blänger på honom. ”You should have stopped them from going inside.”
“They thought you were too slow.” Zayn flinar mot mig.
“I had been there for like five minutes, and you know that. And know we have to wait for them instead.
“Why not we prank them?” utbrister Harry.
“Yeah! C´mon we do that. What´s on your mind?” utbrister jag.
“We hide the car so they think we left.”
Jag skrattar åt Harrys förslag. Egentligen var det ganska lamt, men det kunde ändå bli kul.
Paul himlar med ögonen åt oss men gör ändå som vi säger. Först hoppar vi av bilen och fäller upp huvorna på våra tröjor. Jag förklarar så gott jag kan för Paul var han kan parkera bilen så länge så att den inte syns.
Vi får vänta ytterligare fem minuter innan Nialls blonda hår dyker upp vid utgången och innan dess har Zayn hunnit rita av oss allihop på en husvägg med en krita Liam hittat på marken. Jag skrattar så jag nästan gråter och tar kritan ifrån honom och skriver ’One direction was here!’
”The funny part is that no one thinks it´s you who have been here anyway.” Jag rycker på axlarna.
“Soon they will.” Flinar Zayn och tar en bild på konstverket. ”I´m just going to post this on instagram and twitter.”
”I´m sure they can sell this house very expensive now.” Jag knuffar retsamt till honom samtidigt som Harry muttrar något om att hans hår inte är tillräckligt lockigt.
”Niall and Louis is coming” ubrister Liam och vi ställer oss fnissande bakom husväggen. Killarna skrattar åt något och går med raska steg mot platsen där minibussen stått parkerad tidigare. Vi ser hur de chockat stannar upp, först Niall och sedan Louis och bara stirrar på den tomma parkeringsrutan.
”What the hell!?” kan vi höra Niall utbrista trots avståndet.
”Turn the sound off on your mobiles.” Flinar Liam när han ser hur Louis plockar upp sin telefon. Harrys mobil börjar vibrera bara ett ögonblick senare. Harry trycker på svara och sätter på högtalartelefonen på låg volym.
”Where the fuck are you and the car?” gormar Louis.
“We waited and waited for you, but you never came.” Säger Harry med en sorgsen röst.
”Get your fat ass back here now and pick us up!”
“Sorry, we can´t! Jade and Zayn started to fighting over Liam and now Zayn has nose bleed. We had to go to the hospital. You have to take you home by yourself.” Jag och Zayn stirrar ilsket på honom. Vad var det för improvisation? Det var inte en del av planen.
”Do you actually mean you´re at a hospital right now because of a little nose bleeding?!”
“Yes.”
“You´re fucking kidding with me?” Niall har tagit över telefonen och låter ganska desperat. ”I don´t even know the name on the hotel!”
”Yes”
“The girls is soon here. What are we going to… Wait. What? Are you kidding?”
“Ha, yes you stupid mofo! Keep walking and you find us.”
När Harry väl har stängt av telefonen och samtalet är över kan jag inte hålla tillbaka det, jag skrattar så mycket att jag måste sätta mig ner med husväggen som stöd.
”Oh my god, that was so fun.” Flämtar jag.
Louis och Niall muttrar hela vägen till hotellet, men inte ens dom kan hålla sig för skratt någon längre stund och snart skrattar vi allihop. Så fort jag lyckats samla mig men råkar få syn på någon av de andra börjar jag skratta igen. Det går helt enkelt inte att hejda. Det är som att det är en spärr som har släppt. Som att jag tar igen förlorade skratt timmar. Om det nu fanns något som det.
”We order pizza!” utbrister Niall så fort vi har kommit upp på deras hotellrum. Ännu en gång var vi på Niall och Harrys rum.
”Am I going to see your room sometime?” Jag tittar med höjda ögonbryn på Louis och Zayn.
”If you do it at your own risk.” Louis tittar retsamt på mig. ” I thought you would rather see Liam's room.”
“Oh shut it, Tomlinson!” Liam kastar en kudde I huvudet på honom.
”Yeah, shut up, Tomlinson!” jag räcker ut tungan mot honom.
” Oh someone's getting a little cocky, don´t we?” Louis skrattar hånfullt vilket resulterar I att det den här gången är jag som slänger en kudde I huvudet på honom.
”Hey! Babies! I´m hungry! Is someone going to notice that or…?” Niall slänger sig tjurigt I soffan.
Vi stannar upp och stirrar på honom.
”Do you just called us babies?” flinar Liam.
“Yeah, yeah I think I did.”
“Oh my… I live in a madhouse, with crazy people!” muttrar Zayn och Harry nickar.
“Let´s order something to eat, before he starting to call us other things to.” Liam skrattar och trycker på uppringningsknappen till telefonen som är kopplad ner till receptionen.
“Hey, We'd like to order some pizza to room 116, please.” Han tittar frågande på oss och vi rabblar snabbt upp vad det är vi vill ha. Niall hade inte varit Niall om han inte hade beställt två pizzor till sig själv.
______________________________________________________________________________________
Hellooo! Hur är läget med er? Kapitel 37 landade precis på bloggen, hoppas ni gillar det! =)
kommentera gärna vad ni tycker om det! Lots of love ♥
xx
♥
va goo du äär!!
ahah älskade detta kapitel, haha så bra! hur gammal är du? har för mig att jag frågat det förr men mitt minne suger verkligen, är tvungen att skriva upp allt jag säger typ!?! haha xD