midnightmemoriies.blogg.se

“Oh my… I live in a madhouse, with crazy people!” muttrar Zayn och Harry nickar.

“Let´s order something to eat, before he starting to call us other things to.” Liam skrattar och trycker på uppringningsknappen till telefonen som är kopplad ner till receptionen.

“Hey, We'd like to order some pizza to room 116, please.” Han tittar frågande på oss och vi rabblar snabbt upp vad det är vi vill ha. Niall hade inte varit Niall om han inte hade beställt två pizzor till sig själv.

_______________________________________________________________________________________

 

”Has anyone ever mentioned that you eat…like a lot Niall?” jag tittar roat på honom när han trycker I sig den sista pizzabiten på tallriken. Maten hade verkligen varit utsökt och alla hade rensat sina tallrikar till sista biten, men vi hade bara haft en pizza att trycka i oss. Niall hade haft två. Liam bara skrattar åt mig samtidigt som jag väntar på ett svar.

”May have heard it before.” Niall skrattar retsamt samtidigt som han häller I sig ett halvt glas cola.

”Movietime!” utbrister Harry.

”We start with a normal movie and save the horror movie to the end. Deal?” Louis tittar upprymt på oss och jag grimaserar.

“I hate horror movies” muttrar jag.

”Oh honey, I´m here for you all the time.” Liam blinkar med ena ögat mot mig och jag rodnar. Great.

Jag har faktiskt inte sett filmerna vi valt ut och kryper spänt upp i det ena soffhörnet. Jag hoppades på att Liam skulle sätta sig bredvid mig, vilket han också gör.

“Did you think you would get rid of me?” viskar han I mitt öra.

“No.” jag ler mot honom och sticker ett finger I sidan på honom. Han fångar upp min hand och håller den kvar.

”No one can see us now.” Muttrar han men ler samtidigt mot mig. Det där försiktiga leendet jag älskade.

 Den första filmen, The Hunger Games får mig att nervöst krypa ihop mot armstödet. Både på grund av filmen och på grund av att det faktiskt var Liam som satt så nära att jag faktiskt kunde känna hans kroppsvärme. Inte ens när Rue dör rinner tårarna på mig, men det gör så ont i hjärtat på mig att jag faktiskt önskade att mina tårar skulle släppa till och börja rinna. Jag kände igen mig själv i henne, och i Isa. Isa och Rue påminde faktiskt väldigt mycket om varandra när jag tänker efter och jag biter mig sorgset i läppen. Jag hade visserligen sagt till henne att jag trodde att vi skulle ses igen, någon dag, men jag var inte så säker på det.

När eftertexten börjar rulla blänger jag ilsket på de andra.

”Are you kidding with me? A normal movie? Whats wrong with you guys?” utbrister jag.

”It´s a good movie, Jade!” försöker Liam övertala mig. Jag stirrar bara på honom som om han var galen. Jag skulle förmodligen drömma mardrömmar i en vecka. Och det här var bara första filmen. Jag slänger en snabb blick på klockan, tio. Det skulle bli en sen kväll. Men jag hade inte något emot det. Jag spenderade kvällen med Liam och mer kunde jag inte önska eller be om. Jag sneglar på honom. Han sitter med ett allvarligt uttryck i ansiktet och jag ler lite. Alltid så allvarlig. Men det var vad jag tyckte så mycket om med honom. Men jag visste att han kunde släppa loss precis lika mycket som de andra killarna. Han gjorde det bara inte lika ofta.

”Whats on your mind?” viskar jag i hans öra samtidigt som Zayn stoppar i nästa film, skräckfilmen vi skulle se.

”Oh, I was just thinking of you.” Han tystnar och rodnar och jag förstår att det nog är den oväntade frågan som överrumplar honom och får honom att säga sanningen.

”Good, because I was thinking of you.” Jag ler mot honom och kramar hans hand hårdare.

”can you two please be quiet?”

Jag och Liam tittar på varandra innan vi börjar fnissa.

”Of course Niall.” säger jag ursäktande.

Så fort ljuset har slocknat i rummet känner jag en arm komma krypande och lägga sig runt mina axlar och dra mig närmare och jag rodnar. Jag hade faktiskt undrat varför han inte hade gjort något tidigare. Han hade bara hållit min hand under hela första filmen. Kunde det vara så att han inte vågade? Att han var osäker på mig?

”Is this okey?” viskar han i mitt öra och det går en stöt genom min kropp av hans varma andedräkt som smeker mitt öra.

”Ye…ees!” stammar jag.

Filmen är hemsk, vidrig och för det mesta fördriver jag tiden med att titta på Liam och försöka utestänga de blodisande skriken från tv-skärmen.

”It´s okey Jade. It´s just a movie.” Liam leker tröstande med mitt hår och jag gosar ner mitt ansikte I en filt för att slippa se. Jag känner hur hans arm späns än hårdare om mig och får mitt hjärta att slå fortare.

”I know, but I hate it.” Stönar jag frustrerat. Han skrattar roat.

”It´s not funny Liam.”

“Yes a little.” han drar handen genom mitt trassliga hår ännu en gång. ”You know.. Add your head in my lap. Jag stirrar osäkert på honom.

”Really?”

Han nickar och hoppar några decimeter längre bort i soffan så att jag ska få plats att lägga mig ner. ”c´mon.” han ler mjukt mot mig. Hans knä såg faktiskt väldigt inbjudande ut. Mycket bättre än en kudde. Men vågade jag? Bara gör det Jade!

Innan jag hinner ångra mig har jag lagt mig ner med huvudet i hans knä och med filten uppdragen till näsan. Jag reflekterar över hur mycket bättre jag såg hans ansikte här nerifrån.

”Thank you Liam.” mumlar jag. Han ler mjukt mot mig och börjar än en gång leka med mitt hår och jag känner hur det blir svårare och svårare att hålla ögonen öppna.

________________________________________________________________________________________

Hej på er! Det blev inget kapitel igår eftersom mitt internet krånglade. Men ni fick det idag åtminstone. :)

Ett ganska kort kapitel, men som vanligt så är det väl bättre än ingenting.

Jag håller på att skriva ikapp på novellen nu så att jag har ett par kapitel i taget färdiga. Det gör mig mindre stressad, haha. Men kommentera nu vad ni tycker!

Lots of love

♥